Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dramatiska och lyriska Röntgenfotografier, af Fru Louise ****. III—IV - IV. Fru Julia Håkansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
vid vissa genrer. Dessutom liar hon då mindre stöd i sin
stämma, som på höjden är något kall och skarp.
Det är i verkligheten visst icke något litet område
hennes talang beherskar. Måhända exprimerar jag mig
kortast och mest träffande, om jag benämner henne som
scenisk artist som vår fullkomligaste inkarnation af den
moderna kvinnan, som la tragédienne du fin du siècle. Vid
utförandet af moderna uppgifter visar hon sig disponera
en smidig nervositet, en skarp blick för psykologiska
skiftningar och tillika en, stämmans kyla fullkomligt
öfvervin-nande, känsloglöd och värme, hvilket allt i förening med
de briljanta yttre företrädena åstadkommer en den allra
yppersta totalverkan. Se exempelvis “Kung Midas" och
“Tanquerays andra hustru". Hennes roller där äro de
största, mest glänsande ädelstenarne i hennes konstnärsdiadem.
Vid sidan af dessa stå värdigt Emma Scarli, Mariana, Magda
i Hemmet, Sylvi, Rita i Lille Eyolf, äfvensom hustrun i
“Ensamma människor". Det är icke litet afstånd mellan
dessa olika skapelser, t. ex. mellan den blodfulla passionens
glöd och styrka i Stulen lycka eller Mariana och den stilla
beherskade sorgen och resignationen i “Ensamma
männi-skor".
Jag vet inte hvarför, men denna artists bild står för mig
i en viss tragisk halfdager, som väcker en något vemodsfull
stämning. Är det tanken på, att så många år förgingo,
innan hon kom att följa sin konstnärliga kallelse; ett
dröjsmål som ej blott afsatt spår i den tekniska virtuositetens
omfång och smidighet, utan ock måhända för alltid hindrar
detta konstnärsskap att uppnå den höjd, det eljest under
gynsamma förhållanden skulle ha gjort. Är det intrycket af
det nedslående i att äfven denna konstnärstalang skall
under mer än vanligt dyrbara år lefva under sådana
teaterförhållanden som de nuvarande, hvilka äro allt annat än
gynsamma för utvecklingen. Eller månne det är känslan
af att det är något tragiskt, som sväfvar öfver de kvinnor,
hvilka, för att tala med Borkman, icke låta gälla någon
annan sak i hela världen än “egen hjertesag“.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
