Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Voro svenske konungen Gustaf IV Adolf och ryske kejsaren Paul I af äkta eller oäkta börd?, af F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i39
stort intresse att påpeka, att professor Thore Fries i sin
alltjämt fortgående skildring af Linnés lif
(installationspro-grammen i Upsala ledsagande skrift) uppvisat Hedins stora
opålitlighet som biograf — han har skildrat Linnés lif — och
hans på fri hand uppgjorda fantasier i många fall.
Efter allt att döma var Gustaf IV Adolf verkligen Gustaf
den III:s son. Det falska, men så allmänt trodda ryktet om
oäkta börd spelade emellertid en stor rol, då tanken på
konungens afsättning uppstod. Och det är bekant, att Gustaf
IV Adolf själf, legitimitetens ifrige försvarare, under vissa tider
starkt plågades af tviflet på sin egen legitimitet.
Gustaf IV Ädolfs samtida kejsar Paul af Ryssland,
äfvenledes en stamfader till vår kronprins’ söner, delade med
den svenske konungen icke blott det olycksödet att störtas
från tronen — genom mord — utan ock att misstänkas för att vara
af oäkta börd, en misstanke som i detta fall hållit vida envisare
i sig än i fråga om Gustaf IV Adolf, ja ännu i dag är
allmänt ansedd för berättigad. Karaktäristiskt för den allmänna
uppfattningen är det sätt, hvarpå en för den stora
allmänheten afsedd källa som Nordisk Familjebok omnämner Pauls
börd. I artikeln om kejsarinnan Katarina heter det, att hon
— efter 7 års glädjelöst, ännu barnlöst äktenskap — 1752
förleddes till äktenskapsbrott med den unge och sköne grefve
Sergej Soltykov. »Storfursten Paul, som föddes 1754, ansågs
allmänt som en frukt af denna förbindelse.» I artikeln om
Paul I (författad af docenten J. F. Nyström) säges denne varit
»enda son till Katarina II under hennes äktenskap med Peter
III» (nu kursiveradt) — således en ej son af Peter III!
Emellertid vill det i följd af nyare upplysningar synas,
som om denna historia ej vore mycket tillförlitligare än den
liknande om Gustaf IV Adolf. I ett år 1893 i Paris utgifvet,
af polacken K. Waliszewski författadt, särdeles intressant arbete
med titeln »Le roman d’une Impératrice Cathérine II de
Russie»* framlägges nämligen en samtida berättelse af en
fransk diplomatisk agent i Ryssland, som utförligt skildrar de
förhållanden, under hvilka ett tillfälligt närmande åstadkoms
mellan Katarina och Peter i afsigt att, sedan de hinder
däremot, som förut funnits, blifvit undanröjda, söka betrygga
tronföljden. Ämnet är åtskilligt delikat att närmare ingå på.
Låtom oss i största korthet säga, att Peter hade en obetydlig
missbildning (phimosis), som hindrade honom att få barn —
men ej från att föra ett utsväfvande lif —, att detta hinder
mycket lätt kunde undanrödjas genom en operation
motsvarande judarnas omskärelse, att Peter omsider i följd af just
* Efter hennes memoarer, korrespondens och outg’fna dokument ur
stats-arkiven. Arbetet har just nu börjat utkomma i svensk öfversättning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
