Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Från opera- och konsertsal, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
“Se, men låt bli!“, komedi i 3 a. af Gautier (gifven å nuv.
Dr. T. 1849).
“Den dygdiga Susanna i Babylon“, komedi i 5 akter af
Wallenberg (icke Kave, utan en tidigare celebritet).
“Teaterdirektören i knipa“ (le Directeur dans 1’embarras),
komisk opera i 2 akter af Cimarosa (gifven 1819).
Samt — säges det — två pantomim-baletter “Paschan och
slafvinnan“ samt “Le volage fixe“, begge fordom å
Operan uppförda.
Repris af “Trollflöjten44 med framtidsartister: fröknar
Thulin, Ahlstedt, hrr Lemon, Bergström.
Hr Lemons stämma har repat sig efter Pariserkurens
icke så alldeles gynsamma verkningar. Han sjöng vissa
delar af Taminos sköna sångrol med stor omvårdnad och
försök till klassisk stil. Skada blott att stämmans
bärkraft skall vara så liten. Angenämt var att skåda en
yngling i en ynglingarol, men mer värdighet måste prins
Tamino beflita sig om. Första entrén bör göras
annorlunda, sångaren stå i kulissen närmast publiken, som nu
ej hör någonting af hans nödrop bakom scenen. Den
förskräckliga ormen var lika gammal och eländig som alltid
— var troligen med vid premieren 1812 — och erbjuder
ständigt det intressanta naturvetenskapliga fenomenet att
sedan de tre morska damerna dödat honom med sina spjut
— så kryper han ut.
Fröken Thulin tycks ha sin styrka i den klassiska
operans ingenuer: hennes Ifigenia var en god prestation,
hennes Tamina en ännu bättre. Rösten klang fylligare och
vackrare än förr, föredraget gjorde ej oäfna försök till
Mozart-stil, men var väl kallt, den dramatiska prestationen
kan lofordas. Så icke sångerskans Nedda i Pajazzon, en
alltför intetsägande prestation, knappast heller hennes
Zer-lina i Don Juan, liksom hennes Mignon väl stereotyp, torr
och marionettlik. Fröken Ahlstedts röst är för obetydlig
för en operascen, dess Rundbergska metod icke vidare
nobel och fin. Den lilla frökens figur kunde ju passa för
Papagena, men i en rol som haft så charmanta tolkar som
fruarna Casagli, Hjortsberg, Ch. Strandberg — fordrar man
ej blott “ungdom44, utan också “ynde44.
Den mycket lilla Papageno hade i hr Bergström en
mycket liten Papageno, en riktigt nätt och söt fogelfängare
på knappt 18 år, fast han säger sig vara — o ålderdom
— hela 22. Röstens mörka timbre och sångsättet erbjöd
hinder för Papagenos parti och af den komiska begåfning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
