Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Johan III och den katolska reaktionen, af J. Kreüger. Andra afdelningen. I—III - III. Pontus De la Gardies beskickning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
285
stone ej sedermera vid underhandlingen, enligt hvad längre
fram skall visas.
Påfven emottog De la Gardie mycket nådigt och
lof-vade att taga saken i öfvervägande. De la Gardie förblef
i Rom till d. 7 maj och hade flera audienser hos påfven
samt besökte därjeihte såväl Hosius som Olaus Magnus.
Utgifterna voro betydliga för att värdigt representera ko
nungen. (Örnhjelm 1. c., vita Hosii II, 530, synnerligen
Theiner.) Då emellertid något afgörande ej kunde
åstadkommas, föreslog De la Gardie, att någon passande man
måtte sändas till Sverige för ytterligare uppgörelse, hvilket
gillades af påfven, som, jemte det en kongregation tillsattes
för att behandla frågan, utsåg jesuiten Possivino att såsom
lesfat afgå till Sverige, derom mera längre fram.
Från Rom begaf sig De la Gardie till Neapel, därhän
väckte rättegång mot drottning Anna, i anledning hvaraf
all betalning till henne instäldes. I bref till kardinal
Cron-mer d. 13 juli 1577 skildrar Reschius, som då uppehöll sig
i Rom, det uppseende som denna rättegång väckte i
Neapel. Men De la Gardies åtgörande därstädes inskränkte
sig ej till sagda rättegång. Han inlät sig också i
underhandlingar. I riksregistraturet finnes ett bref från Johan
till De la Gardie af d. 31 juli s. å., hvari denne befalles
“att medh störste flytt sig ther um winleggie scholæ. Och,
ther som, ’säger Johan’, i kune ther medh någodt bekomme,
dhå må i thett annamme både för wår käre huusfru så
och för Dråttningen i Pålenn, och haffwe i icke behoff att
achte hwem thett kan vare emott eller medh; ty tz står
well till att försware, allenast att i göre thett wij edher
befale“ . . . Detta bref innefattar ett talande bevis på
Johans besynnerliga rättsbegrepp, då han befaller sin legat
att, ehuru rättegång emot drottning Anna var väckt söka
tillegna sig hennes andel i arfvet. Just i uttrycket “står
vell till att försvare“ ligger likväl ett tvifvel om det
rättmätiga i saken.
Underhandlingarne skedde dels muntligen med
vice-konungen i Neapel markisen af Monteüero dels skriftligen
med Filip, ty till Spanien kom ej De la Gardie. Enligt
hvad man ser af den instruktion, som Filip sedermera
utfärdade för sitt sändebud till Johan, kapten Erazzo
rörde underhandlingen dels det Napolitanska artvet eller,
såsom Filip riktigare benämner det, tvisten mellan
drottningarna af Sverige och Polen om arfvet efter brodern
Sigismund August, dels tillbudet af ett anfalls- och
försvarsförbund mellan påfven, Filip, kejsaren och Johan, för
hvilket ändamål den sistnämnde skulle lämna understöd at
folk, skepp och annat. Synnerligen skulle förbundet afse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
