Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - På redaktionens bord - Juhani Aho, anmäld af A E—n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K
319
Juhani Aho: Spånor, tredje samlingen. Autoriserad öfvers. af V.
Hjelm. Helsingfors 1896, W. Hagelstams förlag.
Juhani Aho är måhända Finlands mest nationelle
författare for närvarande. Det går en fläkt af Kalevalas trista
rytmer genom hans skildringar. Men därmed är icke sagdt, att*
han ej är en modärn ande. Hans lynne är nervöst och
skeptiskt och i känslans intensitet och uttryckets ärlighet är han
•en finsk Garborg. Får man döma af öfversättningar, är han
en stilist af rang, en af dém som icke kunna skrifva en rad
utan att den får personlighetens prägel. Han skrifver icke
utan att han har någonting att säga, någonting att gifva i
utbyte för läsarens uppmärksamket. Man glömmer ickehans
böcker.
Mest känd hos oss är Aho måhända genom de skisser
och kortare berättelser han utgifvit under titeln »Spånor» och
af hvilka nu en tredje samling föreligger i god svensk
öfver-sättning. Finsk natur och finskt folklif i stad och på
landsbygd ha lämnat stoffet till större delen af denna samling
lik-som till de föregående. Den inledes med några ypperliga
naturstämningar och landskapsbilder, bland hvilka särskildt
»Vid Imatra» må framhållas för den betagande kraft,
hvarmed natursceneriet är återgifvet. De typer Aho tecknar i
sina lifsbilder äro tagna på kornet och framstälda med en fin
humor, som aldrig nedlåter sig till öfverdrifter och
godtköps-roligheter. Behärskning —- af sig själf och af ämnet — är
en af Ahos hufvudegenskaper. Därigenom få hans figurer en
sådan friskhet och omedelbarhet, -— människorna och äfven
djuren — man får icke glömma, att Aho är en högst
älskvärd skildrare af djurlifvet — framträda under hans händer
alldeles som de gå och stå i verkligheten. Man läser icke
om dem, man umgås med dem. Du har gått i
småstaden och väntat på ångbåtarna och tröttnat på att undra, om
det aldrig skall bli någon islossning i år, och varit med på
bryggan när de ändtligen kommo. Du var bänkkamrat i
skolan med den där glade studenten i »Ett sista försök», honom
som det gick galet för till slut. Och »Skolpojksminnena» —
ja, hur var det när du skrefs in vid läroverket och var
främmande i staden? — Men samligen är för rik för att allt skulle
kunna uppräknas, och det är ingen fara för, att den som
tager den i handen lägger bort den oläst.
Det är blott skada att boken skall vara så klumpigt häftad.
Den är häftad af en toffelmakare — två grofva
ståltrådsmär-lor tvärs igenom innerslagen — man får riktigt ta i för att
kunna hålla den öppen? Och så papperet! Så tråkigt grått
papper i en bok i våra dagar, när dagliga tidningar tryckas
på tonfärgadt! x. p___
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
