- Project Runeberg -  Nordisk revy för litteratur och konst, politik och sociala ämnen / Årg. 3. 1897 /
328

(1895-1899) With: Erik Thyselius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Från Frankrikes andra hufvudstad, af Algot Ruhe. 4—5 - 5. Lyonesiskan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

328

sätt att bära ett släp väcker resande skandinaviska damers
afund. Det framhäfver figuren, armen och skuldran, fotterna
och icke att förglömma den frasande sidenkjorteln, hållen i
samma färg som klädningen och besatt med spetsar. På
sina krusade, pudrade och konstfärdigt kolorerade hufvuden
bära favoriterna Semiramis’ hängande trädgårdar, blommor
planterade bland blomsterfärgade band. Hatten, toilettens
krona, ger hållning, det är den som afrundar kantiga rörelser
ty den skall bä.ras. För att hålla den på sin plats måste
hufvudet kastas högt, hela kroppen glida fram och vända sig
rundt i mjuka linier. Den själtsvåldiga vaggande gång, som
förlänar t. ex. åt Köpenhamnskorna en så nyfiken, intagande
egendomlighet; hufvudets raska vändning åt sidorna och den
skrattretande vanan att se sig om, blir med en hatt, en
meter i omkrets ett omöjligt konststycke. Till gengäld hvilar
öfver personen en air, som icke förfelar att väcka herrars
beundran och grön afund hos andra kvinnor.

Man gör sig ofta den frågan hvad det är som skiljer
den lyonesiska kvinnan från hennes landsmaninnor, och hvad
det är i hennes väsen som gör henne till en särskild typ
bland andra franska kvinnor? Lyon är nog uppblandadt med
främlingar, utländingar och inflyttade, men det gifves dodk
talrika familjer, som sedan generationer tillbaka lefvat och
fortplantat sig i denna stad. I tidernas lopp hafva dessa
familjers kvinnor samlat en tradition, som behärrskar dem
och hvars dyrkan ger dem en stämpel, ett gemensamt
märke, som uppenbarar sig för den iakttagande och
jemfö-rande själaforskaren. I ringare grad än hos den
genomsnittliga franska kvinnotypen är hos Lyons damer den
fåfänga utvecklad, som visar sig i koketteri och lust att göra
intryck, om än blott för en sekund, i en blick. Liksom
deras sinnen äro mindre lifligt absorberande, är deras hjärna
mera trög i sin produktion; språket flyter jämt och lugnt
från deras läppar, de söka föga dess tillfälliga flyktiga
öfver-raskningar, dess skummande esprit. Det är i drömmen deras
själ är hemma, i religionen, musik och lättfattlig poesi, och
det är hemmet, barnen, som komma deras känslor att
utveckla sig. Kanske gör detta allvar och denna inåtvändhet
lyonesiskan till den bästa hustru, som kan åstadkommas i
Frankrike. — Därmed är också allt sagdt om hennes värde
och hennes begränsning. Men utifrån har ju redan glansen
af nya mönster börjat intränga och länge kan det väl
knappast dröja, förr än också denna aristokrat börjar se på sina
fäders ideal med ett upplyst och medlidsamt småleende.

Algot Ruhe.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:09:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordrevy/1897/0332.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free