Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Pänningkapitalet vid öfvergången till nya tiden, af C. N. C—n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344
l:sta bandet af “Socialismens historia“ hurusom påfvedömet
ej blott blef ett andligt, utan äfven ett ekonomiskt centrum
för den katholska världen genom den mängd- af afgifter
under olika rubriker, som från alla länder inströmmade till
påfvestolen. Ännu mer blef detta fallet, då mot
medeltidens slut naturalekonomin med den tillväxande
varuhandeln aflöstes af pänningen. Försäljning af kyrkliga
ämbeten och aflatshandeln blefve då1 två nya vigtiga
inkomstkällor och särskildt fick Tyskland släppa till sitt guld, som
vandrade till Italien, där det mäktigt bidrog till att
påskynda den omgestaltning af det ekonomiska lifvet, som
vid medeltidens slut öfverallt förnimmes bakom de
politiska förändringarne och de religiösa fejderna.
“I Bom“, säger nu Ehrenbérg, “där det egentligen
aldrig fans någon storhandel, blomstrade dock alltid en
bankaffär af utomordentligt omfång, som tog sin näring ur
romerska kurians världsomspännande finanser äfvensom ur
den ström af främlingar, som utgöt sig i Bom isynnerhet
under jubelåren och vid öfriga kyrkliga fester. Ällbekant
är det nära sammanhang, som bestod mellan dessa
pän-ningaffärer och utdelandet af höga kyrkoämbeten. Så kom
det sig att i den tid, hvarom vi tala, florentinerna spelade
första rollen äfven i kardinalkollegiet liksom
öfverhufvud-taget i kurians hela organism.
Äfven med det högre tyska kleresiet gjorde Fuggrarne
pänningaffärer. Då t. ex. Albrecht af Brandenburg blef
erkebiskop af Mainz och efter dåtidens sed måste af
påfven köpa investituren för 30,000 dukater, försträckte
honom Fuggrarne 21,000 dukater. Sedermera visste Albrecht
genomdrifva att Leo X mot en ytterligare gåfva af 10,000
dukater öfverlät åt honom generalkommisariatet för den
af påfven utskrifna jubel-aflaten för några delar af
Tyskland. För att betäcka sin fordran erhöllo Fuggrarne en
andel däraf. “Med afiatspredikanten Tetzel“, berättar
Ehren-berg, “reste alltid en representant för Fuggrarne, hvilken
omhänderhade en nyckel till aflatskistan. Var denne full,
så öppnades den i närvaro af den fuggerske agenten,
honom tillräknades hela innehållet och levererades af honom
till Andreas Mattstedt, Fuggrarnes “faktor“ (prokurist) i
Leipzig. Hälften af summan utbetalades slutligen till
påf-liga kurian genom Engelbert Schauer, Fuggrarnes “faktor“
i Bom, den andra hälften däremot användes af kurian
till amortering af erkebiskop Albrechts skuld.
Det är den fromma lilla affär, som gifvit den yttre
impulsen till Luthers kyrkoreformation.
Vid midten af 16:de årh. träda Fuggrarnes spanska
affärer alltmer i förgrunden och tränga tillbaka alla andra
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
