Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dramatiska och lyriska Röntgenfotografier, af Fru Louise ****. VI—VII - VII. Fru Ellen Hartmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
358
dikanters manér indela vår text, så hade vi naturligtvis först
att betrakta fru H:s karrier som lysande och sedan som orolig.
Åtminstone i mannaminne torde man här i landet sakna
motstycke till en lika snabbt lysande. Bara ett par års
elevskap och ett par års aktrisskap och så godt som genast efter
giftermålet med Victor Hartman har hon det alldeles utmärkt
vid teatern och är publikens förklarade gunstling. Det var
mycket som bidrog till ett sådant resultat. Det där
äktenskapet icke minst. Mannens insikt i spelet bakom kulisserna
medverkade inte så litet till att anskaffa goda roller och
föra åt sidan rivaler. Berezinas ros, lilla Ida Hodell t. ex.,
hade utmärkta anlag att bli en förtjusande liten ingenue, men
var nog bland de undanmakade.
Victor Hartman, som den tiden stod i sin glans som
konstnär, hade många umgängesvänner och stor
popularitet inom kretsar af grosshandlare och. annat sådant folk, som
kunde ange tonen för den öfriga publiken. Den unga frun
fördes in där, och fraiche och skälmsk, ung och pigg, ny och
rolig som hon var, måste hon slå an och divertera. Men
dessutom kunde såväl den stora lättfångade publiken som den
mera kritiskt anlagda delen icke undgå att bli förtjust i eller
åtminstone med lifligt intresse följa hennes artistskap. Det
var ovanligt vackra löften hon gaf, och vi, d. v. s. jag och
min man, skulle vara mycket benägna att till en viss grad
göra till våra Frans Hedbergs ord redan 1884, att det hos
henne’ fans en rik fond af naturligt okonstladt behag, en
sprittande glädtighet, en oemotståndlig skälmskhet, ett friskt
och godt lynne en omedveten oförskräckthet, som
tillsammans bildade ett förtjusande helt och skulle kunna göra henne
till en ovärderlig skatt för vår nationella scen, om hon
utvecklade sig så som hon borde.
Fru H. har på scenen spelat »en oslipad diamant», men
hon har äfven varit det. I början mycket oslipad, men med
tiden har hon blifvit allt rikare och konstmässigare slipad
och facetterad. Måhända har i ett och annat afseende
slip-ningen varit för stark och skett på bekostnad af det
naturliga ursprungliga värdet.
Det är icke sällan både ganska roligt och lärorikt att
jämföra porträtt af en aktör eller aktris från olika tider.
Använder man ögonen rätt, så kan man med ganska god
behållning studera utvecklingsgången så väl i fråga om den
yttre personligheten, dess chic och snitts som äfven om den
inre. I min mans förut omtalade rika samling af
aktrisporträtt har jag funnit ett som daterar sig från fru H:s elevtid.
Det har roat mig obeskrifligt. Det framställer en ung jänta
— pardon ung dam — med stora tekoppslika ögon, som se
ut att ha kunnat slängt ordentligt. Hållningen är trotsig, nä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
