Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Från Stockholms teatrar, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
383
på originalitet torde för pjesen såsom pjes böra rätt betydligt
reduceras. Däremot föreföll dialogen vara mer originel och
den var mycket kvick och rolig.
På »Solfjädern» följde den tyska pjesen »Fröken
Falköga», som tillräckligt tydligt förrådde sitt hemland; en
förälskad ung mans hastiga utdrickande af tre glas mjölk var en
tillräckligt karaktäristisk scenisk effekt. Men hr Molander
hade förstått att i denna scen förträffligt öfverföra bilderna från
planschverk skildrande klädedräkt, husgeråd etc. i Tyskland i
århundradets början, så att det hela blef lefvande och
kulturhistoriskt intressant.
Dessa båda pjeser voro under regie Molander. Sedan ha
—■ som det nästan tycktes »i frihet» — framförts ett par pjeser
under regie Albert Ranft, eller kanske var det hans
provisoriska alter ego, Axel Bosin, hvilka båda då hunnit åter
från sin månadslånga konstnärliga triumfmarsch via Göteborg,
Kristiania och södra Sverige. Men innan vi komma till dessa,
ett par ord om reminiscenserna beträffande spelet i de båda
förstnämda. Man har då att i främsta rummet minnas fru
Håkan-sons dramatiskt förträffliga verkningsfulla spel i andra och tredje
akterna af Solfjädern och hennes smidiga behagliga spel
stäl-vis i »Fröken Falköga», men man fick ock där en
påminnelse om hennes lilla svaghet att för att verka liflig tala
forceradt gällt och pipigt, och sådant verkar onaturligt och
tröttande och är mindre vackert att åhöra. Hr Svennberg
var ypperlig och dråplig i sin komiska roll och i »Fröken
Falköga» var han en nedrigt grann och ståtlig karl. Hr
Byström som älskare eller Don Juan är på scenen — en platt
meningslöshet, om man icke kan låta det snygga utseendet
vara allt, och det räckte inte till för hans biroll i »Solfjädern».
Hr Gustaf Ranfts krumbukter som rysk general blefvo den allra
lifligaste påminnelse om de kända orden: »Dansa nalle, vig
och ledig, rör på föttren, vis dig sedig».
Jag har att bekänna min oförmåga att med något lifligare
intresse iakttaga och utförligt redogöra för de oftast tämligen
minimala variationerna i frkn Gottschalks och hr de Vahls
artistskap. Hade jag något litet stilla svärmeri för den förra
och kunde se på den andre med en ung flickas eller ett
me-delåldrigt fruntimmers ögon, så skulle det nog vara mycket
lättare. Frkn G. hade att i den sistnämda pjesen agera »söta
kusin», och det låg alldeles förträffligt för henne, ty det är
just det hvad hon är nästan jämt, synes det mig.
»Sköldpaddan», som framfördes under regie A. R. eller
A. B., var onekligen en mycket rafflande pjes, men »oss
vid kavalleriet generar slikt ej alls», och därför erkänner jag,
att jag vill minnas, att jag emellanåt skrattade rätt godt och
senterade det pikanta i somliga situationer, exempelvis frkn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
