Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 5
- Axel Ebbe och hans erotiska tetralogi, af Algot Ruhe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
398
Följande vår, 1893, vann Solrosen (Le Tournesol)
hedersomnämnande på Salongen å Champs Elysées. En
kvinna vänder sig languissante, med uppåtsträckta armar,
upplyftad på tåspetsarna efter den flyende solen. Detta
arbete har varit utstäldt i Stockholm och i en
statyett-reproduktion i terrakotta utsändt i handeln.
På följande salong utställdes Venus Consolatrix, en
kvinna i öfvernaturlig storlek, stående upprätt med slutna
knän och armarna ömt mottagande sträckta framåt. Efter
denna kommer Martyrium Humamun.
Konstnären bor sedan längre tid tillbaka i Monte Carlo,
där han för ögonblicket är upptagen af en minnesvård,
afsedd för en ung italienares graf på Campo Santo i
Kom: en af blixten träffad ek är det enkla motivet; icke
den minsta lilla nakna kvinna skall störa monumentets ro.
*
I denna plastiska tetralogi kan k vinno dyrkaren se en
rad illustrationer till sina trosartiklar. Säkert var det ej
konstnärens mening att till uppbyggelse för kärleksbesatta
tviflare företaga en sväfvande förvrängning af symbolen från
Nikäa. En artist anar sällan hur djupsinnig han varit,
förr än spetsfundiga åskådare, hvar på sitt sätt, upplysa
honom om verkets dolda tankar. Antagligen betyda för
Axel Ebbe dessa fyra verk något helt annat än för mig.
Kanske var det första blott en smädelse öfver en
gyck-lande skönhets makt, det andra en hyllning till en annan
skönhets ljustörstiga trånad, det tredje ett trons höga rop
efter frälsarinnan från kringfladdrande synd och handlös
hjärtekrossning och det sista en bekännelse af en genom
lång erfarenhet funnen sanning.
Atlas dotter är den gladt koketta egoisten, hvars
hjärtas starka kapsel ännu är intakt. Hon förmår vända hela
globen hit och dit, som henne täckes; för henne äro dess
yrande rullningar blott ett tryck af en tå, en vridning på
en sprittande fot, hennes ögen följa leende leken, och
hennes ena arm ligger intetsägande behagsjukt ringlad kring
hennes nacke, medan den andra sofver vid hennes sida.
Denna marmorkvinna väcker tanken på mord hos den hon
narrat till åtrå. Den oerfarne dödar sig själf för hennes
skull, medan den starke mannen begär hennes blod; men
den, som en gång helskinnad gått igenom den feber,
hvarmed hon smittar sina dyrkare, han allena ler och njuter
hennes oändliga esprit. Man känner den andra, den förfarna
jungfrun på 29 år!
Den andra erotiska typen är helt och hållet ande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 20:09:08 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nordrevy/1897/0402.html
