Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Johan III och den katolska reaktionen, af J. Kreüger. Andra afdelningen. IV—V - IV. Possevinos första beskickning till Sverige 1577—1578
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
402
Possevino afreste från Rom i september och framkom
till Stockholm i december 1577, åtföljd af två andra
jesuiter Vilh. Gord och Jon Torner. Han var äfven sändebud
för enkekejsarinnan Maria. I påfliga archivet finnes en
för Possevino, troligen af Como utfärdad, instruktion, som
dock endast berör hans uppgift att styrka drottningen och
de kungliga barnen i den katolska tron äfvensom att
utbreda denna tro bland folket; men i denna instruktion
finnes åberopad en annan som troligen innehöll föreskrifter
rörande underhandlingen med konungen, enär just
fortsättandet af dessa underhandligar var hufvudsakliga
anledningen till Possevinos beskickning. *
Vid sin afresa från Rom emottog Possevino ett bref
från Gregorius till Johan af d. 15 sept. 1577. Detta af
Theiner (Annales Eccles II S. 318) rbfererade bref
innehåller blott allmänna fraser. Påfven omtalar, huruledes
* Possevinos på latin författade instruktion, hvaraf en d. 6 aug. 1875
af vederb. tjensteman Aloisius Vincenni, Subarchivista, vidimerad afskrift
finnes i Ahlquistska samlingarne i riksarchivet, innehöll jemte hänvisning
till påfvens allmänna vilja om missioner i första rummet uppmaning till
Possevino att anse sig såsom sänd af Gud till att stödja drottningen och
hennes barn i den katolska trons öppna och uppriktiga bekännelse. Till
detta mål borde han, med Guds hjelp, i synnerhet rikta sitt sträfvande.
Såväl ur den heliga skrift som ur fromma kungliga personers och andra
heligas lefnad boide han framdraga bevis för att öfvertyga drottningen,
att det vore Guds vilja, att hon afhölle sin son från att besöka den
luterska gudstjensten, desto heldre som hon både med uppmaning och gillande
antydt denne son att i den saken vara sin fader lydig. Gud vill
nämligen ej, att under någon förevändning hans ära eftersättes för
mennisko-fruktan eller sådana obetydliga ting (rebus caducissimis). Derför borde
Possevino i Guds namn laga så, att drottningen djupt känner, huru
mycket hon bör eftersträfva och med sjelfva sitt blod bemöda sig, att hennes
son, för hvilken vår herre Christus utgjutit sitt blod, icke må evigt förgås
etc. . . .
Hvad trons utbredande beträffar syntes intet medel återstå än att
iakttaga »semplicem et prudentem natientiam ac fortitudinem». Om vi,
som bära namnet »salt», tröttna, af hvem skall det då spridas salt?
Possevino skulle icke allenast sjelf handla utan leda Visochi och
Laurentius (se ofvan, den förre drottningens biktfader och den senare
Kloster-Lasse) i den riktning, att de, så vidt ske kunde, med bortkastande
af alla hersklystnadens och äregirighetens syften, uppträda såsom
medlemmar af Jesu samfund, dock sålunda att Visochi och Laurentius skulle vara
Possevino underlydande.
Ur skriften skulle han hafva ställen till hands, som voro passande
såväl att styrka katolikerna i deras tro och fromhet som att förmå
kättar-ne att återvända på den rätta vägen. Om de (Possevino och hans
med-hjelpare) visade sig nitiska i det lilla och i uppriktig kärlek törstade efter
själarnes frälsning, skall nog Gud gifva tillväxt i det stora. Atqui in
minimo non essst, quomodo esset in maximo?
Böcker synnerligen tyska, som påfven dels lemnat dels komme att
lemna, skulle han utdela, ty de skulle i sin tid bära frukt. Några
ynglingar, särdeles af adel, borde han kalla till sig och leda på Guds väg
samt sedan sända till Rom för att beredas för kyrkans tjenst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
