Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Några medalj- och jurymysterier, af Observator
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
337
törsynpunkt egt ett mångårigt, personligt lifligt intresse.
Den ena är klass 17, innefattande bokbindarearbeten etc,
och den andra är klass 87: velocipeder. Vi begynna så
mycket snarare med dessa grupper, som i den första vi
funnit den löjligaste guldmedalj vi observerat, och en
prisbestämmelse i den andra klassen stötte oss genast vid
genomläsningen af prislistan i D. N. för hufvudet och ter
sig ganska svår att objektivt tillfredsställande förklara än
1 dag-
Det löjliga var den storartade förtjusning, som måtte
ha gripit jurymännen i specialjuryn och centraljuryn vid
åseendet af Normanska bolagets enkla apoteksaskar, så att
de hyllade dess utmärkta egenskaper med guldmedalj,
medan t. ex. så vackra och i alla händelser större
arbetskick-lighet fordrande föremål, som Gillbergs etuin och portföljer
ej bevärdigades med högre pris än sllfvermedalj. Det
förunderliga åter var, att det skulle vara P. Froms velocipeder,
hvilka som velocipeder ensamt bekommo guldmedalj, ja att
de ens öfverhufvud kunde ifrågasättas till en så hög
utmärkelse.
Vi ha redan antydt, att från de utställande
bokbin-darnes sida begärdes att få juryn förstärkt med en
fackman och hade de därvid enat sig om att föreslå en person,
hvilken genom utomlandsstudier gjort sig förtrogen med
flera grenar af yrket särskildt den svåra
handförgyllnings-konsten, men som icke nu utöfvar yrket -för egen eller
andras räkning. Det fans således de allra bästa
förutsättningar att få en kompetent och opartisk person, och då
denna begäran i tid framstäldes, hade det varit, synes oss,
vederbörandes skyldighet att beakta densamma. Det kunde
kanske kännas litet påkostande för Apecialjurymännens
fåfänga, men det hade väl varit en underordnad sak och icke
hade väl någon pappers- eller trämassetillverkare, en
boktryckeriföreståndare, samt chefen för Lejas etablissement
och den antagligen för bedömande af leksaker i juryn insatta
frun till nationalmuséets chef behöfts blygas för att tillstå,
att på bokbinderiarbeten förstodo de sig i grund och botten
ytterst litet eller alls intet. Somliga af dem äro väl i fråga
om böcker mest intresserade för kontorsböcker, och kanske
har man däri en förklaring på frikostigheten af utmärkelser
för sådana. Det skulle då vara de två återstående
jurymännen, slottsarkitekten och biblioteksamanuensen, hvilkas
“honetta ambition“ måst till hvad pris som hälst såyeras.
Men den förre var, som redan antydts, i viss mån jätvig
och får man tro, hvad som säges inom vissa kretsar, skulle
han vara äfven i annat afseende jätvig och personligen
intresserad för att det skulle en af utställarne vål gå. Att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
