Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Från möten och kongresser, af Gil Blas. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
453
vyer helt säkert tillerkänna detta namn, hvilket i deras
öron klinga urbota antikristligt. Vidare framgår det alldeles
ovederläggligt, att kongressens uppgift var först och främst
en fri vetenskaplig diskussion och utredning. Huru fylldes
denna uppgift? Icke särdeles väl, blir det oförbehållsamma
svaret, och mycket talande bevisställen skulle kunna
plockas fram i all synnerhet från diskussionssammanträdena,
där man gemenligen kunde tro sig försatt till några
predikolokaler eller bönsalar.
Och så en sak till: mötesförhandlingarnas otvetydiga
tendens att låta allt mynna ut åt ett och samma håll,
således att realiter upphäfva och afsiktligt eller oafsiktligt
borteskamotera inbjudningens bestämda förklaring att
kongressen icke var afsedd att främja någon viss religions,
kyrkas eller sekts åskådningar och ej häller att vara uttryck för
någon viss teologisk riktnings intressen.
En judisk öfverrabbin var inbjudare och hade väl
alltid fått med sig dessutom en och annan mosaisk
trosbe-kännare. Det hindrade ej att den snart sagdt allt
förher-skande tendensen blef ett förhärligande, ett panegyriserande
af kristendomen och dess religionsstiftare. Nå ja,
öfver-rabbinen fick förstås en aftonstund tillfälle till soulagement
genom ett föredrag, hvari han enligt programmet skulle
vetenskapligt utreda förhållandet mellan religion och moral,
men i stället dels med stor kraftförbrukning gaf på både
hvarjehanda modern skönlitteratur och nyare vetenskapliga
framställningar af en etik oberoende^ af religionen samt
dels och i all synnerhet i en nästan dityrambisk flykt
lof-vade och prisade de gammaltestamentliga profeterna.
Jag-är nog hädisk att bekänna, att det var icke utan ett inre
småleende jag sedan bevittnade hvad jag vill kalla
knä-sättningsscenen mellan öfverrabbinen och den fromme
Up-salateologen och svenske akademikern Budin, hvilken
senare ej som en bröder i gudi, utan mera som en välvillig
beskyddare intygade, att den förre var stadd på en mycket
god väg och hunnen så långt han någonsin skulle kunna
göra sig räkning på att komma, då han endast var en på
mes-sias väntande jude.
Men det var icke enbart den judiska religionen som
fick träda i bakgrunden. Icke ens den katolska läran, vid
kongressen i tysthet representerad af en katolsk biskop,
kunde taga åt sig så mycket af detta kristendomens
förhärligande. Kristendomen blef med ytterst få
undantag-gjord alldeles liktydig med protestantismen. Ja, i många
fall sattes likhetstecknet mellan protestantismen och
luthera-nismen. 1 sitt afslutningstal konstaterade biskop von Schéele
med jubel, att den reformerta teologien numera stode den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
