Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Musikrevy, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
492
själfulla utförande, som bestods kompositionen af violinisten
Anton Svendsen, på pianot godt sekunderad af en ung danska,
Johanne Stockmarr.
Ceciliaföreningens madrigalkor har dessvärre f. n. i
Sverige icke någon pendant. Under hr Halléns filharmoni-tid
dresserade han dock å-capella-körer med resultat, som kommo
den danska körens prestationer rätt nära. Men de dagarne
äro förbi och hvad man sedan fått höra inom våra
musiksällskap i denna väg kan blott tjäna till mörk bakgrund åt
den danska kören, hvars val af stycken också var särdeles
lyckligt och intressant, främst kanske de bägge madrigalerna
för trestämmig kör från 1600-talet, såväl’Brachrogges
»An-gioletta* som Pedersens *Non fuggir». Förtjusande,
förtrollande denna skälmska tjärilslek blang röda rosor under
strömmande solsken i högsommarns sälla bländande prakt!
Förtjusande också utförandet, tekniskt fulländadt som ett urverk
och på denna basis hvilken finess, hvad lif och sångarfröjd,
hvilken spirituell, smått behagsjuk, men betagande solljus ton
öfver det hela.
Ej mindre betagande klang i körens prestationer dansk
folkton, såväl- de af Thomas Laub pietetfullt i gammal stil
bearbetade uråldriga visorna om Liden Kirstens Dans och
Riddar Raimund, som ock Hartmann seniors melodiskt
bedårande folkvisor, den melankoliskt tjusande »Jeg veed, jeg
vorder dig aldrig kjær», den ungdomsskälmska och
ungdoms-innerliga »I Vaaren knoppes en Lind saa grön», där tonernas
glada hjärtlighet satte auditoriet i eld och låga så att visan
måste sjungas om — trots förbudet. Till sist en uppriktig
kompliment for herr Rung, den vackra körens nitiske,
intelligente och älskvärde ledare!
Af solosånger vid denna konsert erinrar man sig med
välbehag Leopold Rosenfelds »Skjönne, stumme Fugle», en
sällsamt intagande, drömmande poetisk komposition, på
ypperligaste sätt framförd af artisten Johanne Krarup-Hansen,
en ung, mörk, varm stämma, ett intelligent, besjäladt,
inträngande föredrag, hvaraf man också njöt i samma
kompositörs »Det er timedes mig en Lykke», äfven det en poetisk
komposition, där lyckans bäfvan och sällhetens dignande
skälf-van fått ett lika pregnant som medryckande, djupt
känslo-rikt uttryck.
Christian Barnekows duetter till ord ur rysk folkdiktning
voro delvis rätt egendomliga, ibland kanske en smula sökta,
annorstädes åter fint känsliga, af en säregen diskret och
dämpad melodiskönhet, såsom i n:r 2, »Paa Gjærdet Pilen tætte
Knopper sætter», en liten innerligt täck, naiv och rörande
tondikt. Den sjöngs också särdeles förtjänstfullt af sopranisten
Elma Hornemann och tenoristen V. Bielefeldt, af hvilka
vär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
