Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Johan III och den katolska reaktionen, af J. Kreüger. Andra afdelningen. VI—VII - VII. Possevinos andra besök i Sverige 1579 juni—1589
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
519
sig i bref d. 2 aug. 1580 hafva anledning tacka Hogenskild
Bjelke för visad välvilja samt uppmanar honom att hos
konungen befrämja katolska kyrkans bästa. (Theiner I. o. II,
22 ;) och denna uppmaning upprepas i nytt bref af d. 8 i s. m.
Men något bevis finnes ej, att Hogenskild Bjelke villfarit
denna önskan. Hogenskild Bjelke hade ej häller särdeles
hög-tanke om Possevino. I bref till Nils Gyllenstjerna omtalar han
ett sitt samtal med Possevino yttrande: “felas då ock hans
släta tunga intet; skyr ock icke häller att säga sin mening
uttryckligen ut före sin afresa och fast vidare än jag
någonsin tillförene förstått hafver.“ (Gyllenstjernas
bref-växling i k. biblioteket). I en Hogenskild Bjelke fordom
tillhörig, i Upsala universitets bibliotek befintlig, bok finnes
också följande anteckning: “Förärades mig af den
enfaldige munken Ant. Possevino“. (Uppgift af Ahlquist i
hans samlingar i riksarkivet).
Emellertid tyckte sig Possevino hos konungen förnimma
allt mer motvilja mot katolicismen. Johan befallde
Laurentius Norvegus att predika på svenska samt utdela
nattvarden med både bröd och vin, förbjöd läsningen af hans
skrifter, tog ifrån honom hans befattning vid kollegiet och
tvang honom slutligen att lemna riket, (Dorigny 241),
hvarjämte han lät häkta ett par jesuiter (Dorigny 215).
I betraktande häraf, och då Possevino ej ansåg sig
kunna något vidare uträtta för den sak, hvarför han var
hitsänd, beslöt han att lämna Sverige. Före afresan aflät
han emellertid d. 4 aug. en skrifvelse till konungen, däri
han, under hycklande af den föreställning, som han
ingalunda kunde hysa, att konungen vore benägen den katolska
religionen, upprepar sina gamla förevitelser emot
Luthera-nismen, särskildt prästernas och biskoparnes inhabilitet samt
framlägger de förhoppningar han vågade fästa vid
åtskilliga yttranden af riksråden, ehuru, säger han, det finnes
många gömslen i människornas själar. Han framhåller
jämväl de stora fördelar, som i politiskt hänseende skulle
tillskyndas konungen och riket genom den katolska lärans
införande. Polska konungen skulle blifva mera
tillmötesgående. Sigismund skulle få större utsikter till polska
kronan; och andra mäktige katolska furstars vänskap skulle
erhållas. Äfven gifver han Johan del af den plan, som
han framlagt för Nils Gyllenstjerna att besätta lediga
biskopsstolar med katoliker. Flera voro nu lediga näml,
i Åbo, Upsala och Westerås, jämväl i Linköping efter
Martin Olai. Äfven framhåller han det till Sparre gifna
förslaget att utsända hoppgifvande ynglingar för att uppfostras
vid utländska seminarier. Theiner II, 232. Dorigny 242.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
