Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Isbrytning eller försumpning?, af Kurt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är underkastad hvilken råkar att på ett eller annat sätt få
med juridiken och hrr jurister att göra. Ett annat
beak-tansvärdt tidsförhållande är därtill juristernas privilegium
eller rent af monopol på befattningar och uppdrag, som
skulle kunna fullt ut lika väl eller ännu bättre skötas af
andra. Det är på en gång rätt kuriöst och bedröfiigt,
hvad en juridisk examen i och för sig har för en märklig
talang att till mynt gående med öfverkurs prägla
ursprungligen trånga och torftiga intelligenser och klena
kunskaper.
Men återvändom till 1897 års lagutskott. Såsom det
var sammansatt, var det en rätt artig profkarta på olika
slag af riksdagsjurister och lagtolkningsdialektik
kultiverande riksdagsbönder och präster. Det ligger som
bekant hos den svenske bonden en mycket allmän smak och
vana vid advokatyr, det är en egenskap som förr i tiden
mången gång varit oundgänglig i existenskampen emot
herremäns och ämbetsmäns och länsmäns öfversitteri.
Idkandet af bondadvokatyr och andra landtliga juridiska
idrotter såsom dödsboutredningar, auktionsförrättningar har
icke sällan varit en prosaisk invigning till det
fosterlands-vårdande riks dagsmannavärfvet.
Som den mest genuina representant för den genren
sitter sedan gammalt i utskottet den äkta östgötska talande
Pettersson i Brystorp, som äfven till sitt yttre i viss mån
bär syn för sagen och som icke sällan presterar ganska
karakteristiska prof på tillhörande dialektik. Hrr Nilsson i
Skärhus och Andersson i Tenhult sitta åter där som
representanter för det landtmannamässiga juridiska intresset
och kulturen mera i allmänhet. I hvilken egenskap åter
utskottets ackvisition för i år, Jönsson i G-ammalstorp, sitter
där, har ingen människa mäktat tillfredsställande ange. Ej
kan det gerna vara för att ha något passande
demonstrations-objekt, ifall någon af utskottets mera studerade karlar
händelsevis skulle få smak för Lombrosianska
hufvudskålsstu-dier. Det är måhända som en mångsidig idkare af en
natio-nalnäring, hvilken garanterar domstolar och poliser en
någorlunda jämn tillförsel af arbetstillfällen. Men under alla
förhållanden förtjänar hr Jönsson att höjas upp på en
piedestal, berömvärd och minnesvärd både som
representativ lagutskottsledamot af 1897 års cert och som förande
utskottets runor med oförvansklig och af ingen eho det
vara må öfverträffad ära. Det är nämligen ett glädjande
faktum, att hans införlifvande med lagutskottet kapitalt
lossat hans tungas band, så att under förra riksdagen hann han
att tala mycket oftare än hvad han medhunnit under alla
sina föregående 14 riksdagar. Hans fenomenella
beskaffen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
