Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - En fattigreformator, en social nutidssaga, af Pauper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57i
st. f. att som förut själfva dela ut dem till de fattiga. Ty
nu var ju genom kuku bevisadt, att det mästa af de hittills
utdelade beloppen blifvit af de fattiga användt att hålla kalas
med, och de fattiga få icke anses ha råd att vara glada.
Alltså — öfverlemnas till organisationen!
Men de fattiga, som tyckte sig också ega en smula rätt
till lifsglädjen, togo sig en knaber, när de någon gång
för-tjenat en tolfskilling. Hvad därutöfver erfordrades till
uppehälle, det vände man sig till kommunen om. Och kommunen,
som ännu ej kommit sig for att använda magpumpen, gaf de
fattiga, så att de voro halfmätta, men lät dem för resten supa
efter råd och lägenhet, liksom hvar och en annan af stadens
invånare.
När organisationen var färdig, funno visst både vår hjälte
och de andra fruarna, att de nog kunde ha trefligt utan
hvarandra. Och eftersom han just då fick sin stora medalj och
inte här hade något vidare att vänta, kunde han lika så gärna
afgå. Nu återstod ju alltid att efter sina behof reformera
kommunens fattigvård. Och vår man, som tyckte att här vore något
att göra, hviskade något till en annan herre, en baron, som var
president i Kollegiet för fastställande af form, färg och innehåll
på etiketter för öl-, porter- och svagdricksflaskor. Baronen,
som var äregirig, struntade egentligen i hela kollegiet,
förmenande att bryggarna gärna kunde processa om etiketterna;
domstolarne skulle väl också ha sysselsättning. Dessutom var
det inte så lätt att hitta på något sätt, att förekomma dessa
processer. Man skulle då behöfva rent af egna sig åt den
der smörjan. Trefligare kunde man ha.
Nå, baronen, som var en fiffig karl, fattade
fingervisningen. Han skref i stadens radikala tidning anonymt och sa’
att den gamle dugde då rakt ingenting till, ty han hade intet
magpumpningssystem, och han hade varit så gifmild, så att
snart blefve de rika fattiga och tvärt om. Men offentligt
tackade baronen den gamle och sa’ att det vore synd, om
han vidare skulle anstränga sig. Nog visste han, baronen,
någon — härvid stack han högra handen innanför västens
venstra framsida — som med yngre krafter kunde ta vid, när
den vördnadsvärda gamle ej längre mäktade. Och här
behöf-des kraftiga handtag, om det ej skulle bära rakt åt fanders.
Och stadens välaktade vordo förskräckta. De bådo hr
baronen vara snäll och öfverenskomma med den gamle under
hvad form denne lämpligast skulle draga sig tillbaka. Med
den imposanta ställning vår man numera intog, måste
naturligtvis han också vara med for att kunna slå den gamle med
häpnad öfver magpumpens storartade verkningar. Den gamle,
som kände sig i minoritet gent emot de två förenade
mot-ståndarne, som öfverenskommit att sinsemellan dela hans makt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
