Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Än ett par ord om religionsvetenskapliga kongressen, af Alb. Björck, Kr. Winterhjelm och Gil Blas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
604
uppkomst. Då sedermera omständigheterna gjorde att
föredraget icke kunde uppläsas i sin helhet, blef jag af
sekreteraren anmodad att göra ett så kort sammandrag sbm möjligt
af det och blef sedan äfven ombedd att uppläsa det inför
kongressen.
Fruktan för att jag i detta sammandrag, genom att
framför allt intaga föredragets kärnpunkter, kanske uteslutit saker,
som, om de varit med kunnat belysa författarens egen
städning bättre, föranledde mitt inledande yttrande. Det var
således icke hänsyn för auditoriet utan för den frånvarande
lärde som låg till grund för mitt handlingssätt. Det var
måhända onödigt — att hänvisa till föredraget i sin helhet, då
det en gång förelåge i tryck hade väl varit tillräckligt — men
jag ångrar ej att jag uttalat denna min uppfattning angående
Max Mullers ståndpunkt, enär jag sedermera fått ytterligare
bekräftelse på dess riktighet. I inledningen till en uppsats:
Bönen i olika religioner, tryckt i andra häftet af »I vår tids
lifsfrågor» säger samme förf, att de olika folkens forntida
böner, äfven de som tyckas barnsliga och andefattiga »alla
äro af stor betydelse på grund af de bevis de lämna, såväl
på att Gud alltid gjort sin tillvaro känd för människorna, som
ock på att man äfven på civilisationens lägsta ståndpunkt
trott på en förbindelse mellan det mänskliga och det
gud-domliga».
Prof. Max Müllers uppfattning om hvaruti den gudomliga
uppenbarelsen består eller huru den yttrar sig i religionerna
är otvifvelaktigt vida skild från majoritetens af
kongressledamöterna, men sådana ord visar dock att han anser att Gud
gör sig känd för människor.
Då det första uppslaget till kongressens hållande utgick
från mig, och jag har intim kunskap om hela det
förberedande arbetets gång och de omständigheter som måste
medräknas såsom faktorer bestämmande kongressens utveckling,
anser jag mig äfven befogad att säga några ord med
anledning af Gil Bias’ anmärkning, att kongressen icke särdeles väl
fyllde sin uppgift att bereda tillfälle till fri vetenskaplig
diskussion och utredning, samt att mötesförhandlingarne hade
en otvetydig tendens att låta allt mynna ut åt ett och samma
håll, således att realiter upphäfva och afsiktligt eller oafsiktligt
borteskamortera inbjudningens bestämda förklaring, att
kongressen icke var afsedd att främja någon viss religions,
kyrkas eller sekts åskådningar och ej heller vara uttryck för
någon viss teologisk riktnings intressen.
Denna anmärkning må vara befogad, men jag måste i
rättvisans namn protestera mot atf skulden härtill lägges pa
inbjudarne, såsom Gil Bias1 åtminstone indirekt gör, då han
säger, att »kongressens inbjudan var -— åtminstone för de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
