Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Röda blad, poem af Nonny Lundberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6o8
Xöda blad.
Nu glöda lönnarne i gult och rödt —
Ett växtlifs unga kraft, som har förblödt —
Nu ligga fälten sköflade och bara.
Kring alla hagar dimman drar sin duk,
Som vore moder jorden vemodssjuk
Och, tyngd af sorger, ville gråta bara.
Du sorgsne vän, nog har du känt som jag,
Hur höstens kulna, disigt gråa dag
Tn i ditt väsen med sitt vemod strömmar,
Hur feberfärgen — den som bådar död
Och leker lif med snarsläckt flammas glöd,
Får makt med dina tankar, dina drömmar.
Din kärleks lycka glöder i ditt sinn . . .
När höstens första dagar bryta in,
Du lefver om den några korta stunder;
Du tror, att allt i nuets fägring står
Att ännu blommar känslans unga vår,
Som i ett ödsligt hvardagslif gick under.
Och hon, som sitter vid din sida då
I prosans färg, den torra, hvardagsgrå,
Får plötsligt glans af dina väckta minnen.
Ett famntag och en kyss i feberglöd —
Där står i höstfärg, flammande och röd,
Er kärleks höst i era sorgsna sinnen.
Nonhy Lundberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
