Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Musikalisk höstrevy 1897, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
675
Musikalisk Höstrevy 1897.
De fallande löfvens årstid har i musikaliskt hänseende
ingalunda varit vidare bemärkansvärd. De alltför rikliga
musikutbrotten under utställningen ha fått sin erforderliga
reaktion.
K. operan började sin verksamhet som vanligt numera
— mellan kulisserna. Där utfördes ett slags version af
Méhuls opera “L’irato“ (der Lars Hjortsberg i flydda dar
var så exempellös). Hans rol hade nu anammats af hr
Forssell, löjtnant Forssell, och motpartens litet ynkliga rol
blef komponisten P. Berger nödgad frampusta. Gammalt
groll rostar icke. Under repetitionerna till hr Bergers
kunga-spel “Sveas galdrar“, där hr F. hade en liten ful rol,
recenserade operisten komponisten-recensenten. Denne —
naturligtvis blixtsnabbt stucken — hastar hem, skrifver ett
pikant bref till sin kritiker, gående mycket illa både åt honom
och hela k. operan. Ohyggligt! Åt hr Forssell, löjtnant
Forssell! Militäräran kränkt! Pang, örfilen! Hastig ridå.
Slut på akt I.
Den andra upptogs af löjtnantens många bestraffningar
och upprättandet af komponistens tilltufsade ära. Med
ondt i kindbenet och hågen satte den stackars uppsmorde
diverse krafter i gång för den saken. Stor scen inför hr
Burén med sujetter och rec. och aria för baryton: Peccavi,
peccavi. Hr Bergers förlåtelse i två tempi. Murr bland
vissa hr Buréiis underlydande, denne litet ond. Som hr
P. B. hvarken vågade slå igen eller kunde utmana på något
vapen — ingen spännande final. Blott en högtidlig, litet
löjlig idyll, däri inberäknad hr Forssells rumsarrest,
hvilken militäreffekt, dråplig att förnimma, slutade spektaklet.
Nästa nyhet var just ofvannämda olycksaliga “galdrar“,
där hr Lej dström fick ersätta den stygge ande, som gifvit
galderpappan smäll. Men en afton sjuknade hr L. —
annars en friskus — och då måste hr Berger få tåla örfils-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
