Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Från Stockholms teatrar, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
729
♦
på 80 och 90-talen eller Vasateatern kan uppvisa någon
motsvarighet.
Det gjorde godt att i dessa Inferno-tider få en lefvande
erinran om 70, 80-talens August Strindberg, och det var
ock vederkvickande att se, att Hillberg, när det gälde, trots
hela denna mer eller mindre förslöande tillvaro vid
Dramatiska och trots mycket annat också för öfrigt, ändå var
den gamle Hillberg. Det visade sig, att det gamla lejonet
hade kunnat taga ut språnget och med tassen slagit omkull
sin bur. Måtte det nu icke bara låta bura sig igen och
måtte ock direktör Ranft ha nog tid och allvar att
reflektera på de förpliktelser mot konsten, som ett engagerande
af en sådan som Hillberg innebär. Richesse oblige. Vi
få väl hoppas, att åtminstone i detta fall tillfälligheterna
komma att slumpa till sitt spel så, att det ger skenet af,
att Vasateaterns direktion verldigen betänker sådant.
Det är ganska egendomligt att efter så många år återse
både ett skådespel och en skådespelare i en gifven roll och
finner dem båda verka lika kraftigt och friskt. Mindre
underligt är sådant naturligtvis i fråga om skådespelet, hvars
anspråk till en hedersplats bland Sveriges dramatiska
litteratur numera ostridigt erkännas af alla. Men man hade
kunnat befara något annat om Hillbergs Gert bokpräntare.
Men ännu gick det samma heliga rysning utefter ryggraden,
när man hörde hans hväsande stämma framslunga de berömda
frihetsreplikerna etc. i första akten. Det enda som i hans
roll ej gjorde samma gripande intryck var hans slutord,
affälling, som på Nya teatern genljöd bort i kyrkan. Att
det nu här ej gjorde något intryck, torde uteslutande ha berott
på de sceniska anordningarna, som i detta fall gjorde sig
bättre på Nya teatern. En olikhet mellan den gamle och nye
Gert förmärktes däri, att af den nye ströks det
galgenhu-moristiska elementet i rollen under något mer; för hvilket
ändamål äfven 1-en gjordes tjocka.
Det var väl att märka, att det Strindberska snillets
ungdomliga passionerade kraft hade mäktat väcka relativt
inspireradt lif på många håll bland de uppträdande, där
man annars ej just är van vid sådant. Det var alldeles
otvetydigt att somliga uppträdande bjödo till för att göra sitt
bästa. Anmärkningar finnas naturligtvis flera, men tid
och ännu mindre utrymme tillåta att så i detalj genomgå
resp, roller som meningen varit. Hr de Vahl var mera
en asketisk novis än en ung man med eldsjäl. Han var
andligen för oansenlig och outvecklad. När jag nu såg
honom, kom jag genom kontrasten att tänka på och delvis
fatta äfven uppkomsten af den sammanställning, som på
somliga håll gjorts mellan Mäster Olof och pastor prima-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
