Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Nietzsche och Tolstoi, af N. Grot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73i
Nietzsche och Tolstoi.*
För den filosofiske iakttagaren har vår tid betydelsen af
ett själsdrama, som genomlefves icke blott af enskilda personer
och folk, utan ock af hela kulturmänskligheter. Det gäller
uppenbarligen en genomgripande förändring af
världsåskådning och i och med det en omgestaltning af ideal. Sådant
har händt förr, som då på antikens ruiner reste sig den nya
kristna världen och då för tre århundraden sedan ur det
fullständiga förfallet af medeltidens kultur utvecklade sig en
kompromiss mellan den kristna och hedniska världsåskådningens
ideal. Dock förefinnes en oerhörd skillnad mellan dessa stora
epoker och nutiden. Då försiggingo alla omhvälfningar
endast långsamt; förstörandet af en gammal och uppbyggandet
af en ny världsåskådning och lifsordning erfordrade
århundraden. För kristendomens triumf och dess fullständiga seger
öfver den hedniska filosofien kräfdes fem århundraden. I
mer än två århundraden räckte renässansperioden, som
af-löste medeltiden. Visserligen var ett stort tekniskt framsteg,
boktryckerikonstens uppfinning, äfven på den tiden en viktig
förutsättning för en relativt hastigare utbredning af nya läror,
begrepp och ideal. Men huru obetydlig förefaller oss icke
denna uppfinning i dess ursprungliga form, om vi jämföra
den med teknikens häpnadsvärda upptäckter och framgångar
i det nittonde århundradet. Järnvägar och ångbåtar, telegraf
och telefon, fotografi och fototypi, tidningar och tidskrifter
ha inför våra ögon skapat ett nytt nervsystem i mänsklighetens
organism. Mer och mer utvecklar sig mänskligheten till
ett homogent helt, hvars delar af fara för undergång äro
tvungna att funktionera i inbördes öfverensstämmelse.
* På Gustaf Lindströms förlag har, som förut i denna tidskrift meddelats,
under år 1897 utkommit i öfversättning af Albert Eriksson Nietzsches »Sålunda
talade Zarathustra. En bok för alla och ingen.» På samma gång vi å nyo
fästa uppmärksamheten på denna öfversättning och på de i N. R. vid talrika
skilda tillfällen införda utdragen ur Nietzsches öfriga skrifter, vilja vi bringa till
våra läsares kännedom följande artikel, som torde erbjuda icke så litet af intresse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
