Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Nietzsche och Tolstoi, af N. Grot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
735
värld, utan framför allt i en bättre beskaffenhet af
mänsklighetens lif här pä jorden. Hans botemedel äro icke samvetets
befrielse från moraliska band, utan tvärtom den fullständigaste
utveckling af det kristna samvetet, egoismens undertryckande;
han fordrar försakelse, kärlek och medlidande med
medmänniskor, ödmjukhet och ett tåligt fördragande af det onda. Han
intresserar sig icke för fullkomnandet af typen
människan-djuret. icke häller för genialitetens skapande kraft, glänsande
talanger och stolt herskarekänsla, utan endast och allenast
för moralisk själfpröfning och själfuppfostran och i
sammanhang därmed uppgående i den ödmjuka och tåliga massan af
liknande naturer. I motsats till Nietzsche är Tolstoi en ifrig
profet för frivillig likställighet och social nivellering. Hans
ideal är människan som en fridfull och huslig, förnöjsam
varelse, men som icke är rädd och feg utan moraliskt oböjlig
och i sitt inre fast. Därför egnas hans sympatier de perioder
i historien, da ödmjukhet och tålamod, undergifvenhet under
morallagen, frivilligt martyrskap och en anspråkslös heroism
tjänade Kristi verk, kärlekens verk. Tolstois formel är: »Ju
mindre ondt, dess mera godt.»
Denna motsats i fråga om sedliga ideal för naturligtvis
äfven till en motsatt värderings af dygder och laster. De
yttra sig i synnerhet skarpt vid bedömandet af den kristliga
askesen. I det storartade, Skarpsinnigt skrifna kapitlet: »Hvad
betyda asketiska ideal?» i arbetet: »Zur Genealogie der
Moral» använder Nietzsche hela kraften af sin dialektik för att
misskreditera asketismens moraliska betydelse och för att
nedtrycka det lilla sunda, som han erkänner i afhållsamhetens
teorier, till en enkel hygien och dietetik för organismen. Han
gör sig lustig öfver det i kyskhetens och afhållsamhetens
namn mot sinligheten förda kriget och säger: »Luthers
förtjänst är måhända i intet större än just däri att han har haft
mod till sin sinlighet — man kallade den då fint nog den
evangeliska friheten.» Predikandet af kyskhet härstammar
enligt honom från »förolyckade svin». Feuerbachs ord om
»sund sinlighet» anser han för ett befrielsens ord från den
kristna moralens sjuka obskurantism, Wagners Parsifal .för
beviset på hans talangs urartande och därmed för »vilseledande,
tvetydig, Schopenhauersk, nihilistisk». Visserligen sträfvar hvarje
djur — äfvenså la betephilosophe — instinktivt efter ett optimum
af^gynsamma förhållanden, under hvilka det kan fullständigt
släppa ut sin kraft och till dessa förutsättningar hör äfven
af-hållsamhet i sytte af andlig frihet. »En gitt filosof hör till
komedien» och Sokrates • »har, tyckes det, tromce gift sig,
egentligen för att demonstrera denna sats». Men nagon annan
betydelse än att sålunda vara ett medel för personlig
oaf-hängighet har asketismen icke och undanrödjandet af allt sedligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
