Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - »Unser Karl», novell af Bret Harte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
744
uppblåsta bröst och axlar tycktes göra en formlig
inbjudning åt hvar och en, som plockat upp en nål.
Men underbart, tack vare sin korta historia hade han
gjort så stora framsteg, att han redan blifvit iklädd
uniform och erhållit några små privilegier — bland
dem uppenbarligen den nuvarande. Konsuln log och
fortsatte in; men det föreföll honom egendomligt, att
Trudschen, en lång och ståtlig flicka, som var
utomordentligt populär bland militären och aldrig sänkt sina
blickar lägre än till en korpral åtminstone, nu kunde
mottaga artigheter af en Einjähriger som denne. Senare
frågade han henne.
“Ach, det var ju endast Unser Karl! Och konsuln
vet ju, att han är amerikanisch?“
“Verkligen!“
“Ja, det är en så sorglig historia."
“Berätta“, sade konsuln med en svag förhoppning
att Karl yppat något om sitt förflutna.
‘Ach, Gott! Där i Amerika var han en man —
kunde rösta, göra lagar och, om Gud ville, bli rådman
eller stadsfullmäktig — och här är han blott en soldat
för åratal. Och detta Amerika är ett härligt land!
Wun-derschön! Där finns så’na stora städer, och en —
“Booflo“ — går utanpå hela Schlachtstadt och har
femhundratusen invånare!“
Konsuln suckade. Karl hade uppenbarligen ännu
ej stigit af New York Central och Erie. “Men minns
han inte, hvar han gjort af sina papper?“ frågade
konsuln bevekande.
‘Ach! Hvad skall han med några papper, han som
kan göra lagar. Det är dumma och fåniga ting —
dessa papper!“
“Men hans aptit är fortfarande god, hoppas jag?“
föreslog konsuln.
Detta slöt samtalet; men Karl kom många andra
aftnar, och hans lapprifigur alldeles öfverväldigade den
långe husarens bland skuggorna i förstugans motsatta
ände. En afton återkom emellertid konsuln från ett
besök i en närbelägen stad en dag tidigare, än han var
väntad. Da han nalkades sitt hem, blef han något
för-\ ånad öfver att finna fönstren i sitt arbetsrum upplysta
och att det ej syntes ett spår af Trudschen i nedre
förstugan eller trapporna. Han gick upp i mörkret och
stötte upp dörren till sitt rum. Till hans förundran
bekvämt i hans egen stol, med mössan
ai framför en arbetslampa på bordet och tydligen
fördjupad i studier. Han var så upptagen af dem, att det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
