Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - »Unser Karl», novell af Bret Harte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
748
några klassiska anmärkningar ifrån honom. Allt och
alla voro öppna för Karl och hans godmodiga enfald.
När generalen denna afton ledsagade konsuln
nedför trapporna och till den väntande vagnen, sprang en
karl i uniform förbi dem och ropade “Heraus!“ åt
posterna. Men generalen förekom att vakten gick i
gevär genom att skyndsamt göra ett faderligt tecken med
handen åt den nitiske soldaten, i hvilken konsuln
igenkände Karl. “Han är min Burshe nu“, sade
generalen förklarande. “Min hustru har fått intresse för
honom. Ack, han är mycket populär hos fruntimren!4
Konsuln blef ännu mer förvånad. Han kände
general-skan Ådlerkreutz som en utpräglad engelska, som i
själfva hjärtat af Schlachtstadt utan alla eftergifter, utan
fruktan och tadel tillämpade sitt engelska
åskådningssätt, sina fördomar och egenheter. Att också hon skulle
följa en främmande societets triviala nyck eller ändra
sitt engelska hushåll så, att den omöjlige Karl blef
insläppt, slog konsuln som något sällsamt.
En månad eller två hade gått utan några vidare
nyheter om Karl, då han en afton helt plötsligt infann
sig på konsulatet. Han hade ånyo sökt lugnet för
att skrifva några bref hem; han hade ingen möjlighet
att göra det i kasern.
“Men i det här laget måste ni väl vara hos en
fältmarskalks familj åtminstone?“ förmodade konsuln
skämtsamt.
“Inte än — men i nästa vecka“, svarade Karl med
sublim öppenhjärtighet, “ty då kommer jag i tjänst hos
kommendanten på Rheinfestung.“
Konsuln log, visade honom en plats vid bordet i
det yttre rummet och lämnade honom ostörd med sin
skrifning. När han senare återkom, fann han Karl efter
slutad skrifning med barnslig nyfikenhet och beundran
stirra på några på bordet liggande, styfva kuvert, som
buro konsulatets stämpel. Han var uppenbarligen gripen
af konstrasten mellan dem och sitt eget tunna och
sladd-riga bref. Han tycktes ännu mer berörd, när konsuln
förklarade stämpelns betydelse.
“Har ni skrifvit till edra vänner?“ frågade konsuln
“Ack, ja!“ sade Karl ifrigl.
“Skulle ni tycka om att lägga ert bref i ett af de
här kuverten?
Karls strålande ögon och ansikte voro svar nog. Det
var ju en ringa ynnest, hvarför konsuln lämnade honom
ett kuvert och lät honom med barnslig stolthet skrifva
utanskriften.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
