Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Bismarcks socialpolitik, af Georg Adler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
766
icke städse ha äfven blicken fästad på fullt omedelbara
politiska ändamål — såsom förstärkande af regeringens
och regeringspartiets prestige, försvagande af fientliga
partigrupperingar. Sålunda gjorde sig hos Bismarck
uppenbart olika faktorer gällande: vanmakten af
laisser-faire-sy-stemet hade han insett med säker blick, likaså att
arbetar-nes sociala läge vore i trängande behof af förbättring; att
en statens intervention, om den leddes med klokhet och
försiktighet, icke stälde till något trassel, lärde han sig af Louis
Napoleons socialpolitik, hvilken han som preussiskt
sändebud i Paris studerat vid dess källa: slutligen hade han
just då i Preussen att kämpa förnämligast med
framstegspartiet, hvilket i sin ekonomiska politik — dels af hänsyn
till bourgeoisiens intressen, dels af teoretisk förblindelse
— hyllade det förstelnade Manchesterväsendet och lät
arbetarklassen hjälplöst försmäkta i kapitalismens öken.
Om Bismarck det oaktadt ända till 1866 icke företog
några positiva reformer på det området, så berodde det
på olika anledningar.
Närmast på hans statsmannaförsiktighet; han beträdde
icke — som han brukade säga — då han gick ut på
becka-sinjagt, en terräng, som han icke kände till, innan han
noga undersökt den. Vidare kunde icke Bismarck
någon-städes finna lämpliga rådgifvare, så att han vid den tidens
ringa socialpolitiska bildning såg sig nödsakad att i
stats-ministeriet än taga initiativ till statens subventionerande af
pensionskassor för arbetare i invaliditet efter Napoleons
mönster än till och med tänka på förverkligandet af
Las-sallska planer på grundande af produktionsföreningar. Men
allt som han uttänkte och öfvervägde på detta område
stötte — emedan det stred emot den innötta slentrianen
af det byråkratiska maskineriet — på det häftigaste motstånd.
Vi ha vant oss att i Bismarck se den allsmäktige ministern
och kunna knappt fatta, att byråkratien i stället för att
understödja honom, på det socialpolitiska området lade
stenar i hans väg. Och dock var det så. I spetsen för
detta motstånd stod handelsministern grefve Itzenplitz,
alltså just den man hvars uppgift det i främsta rummet
hade varit att understödja den planlagda socialpolitiken.
Väcker Bismarck tal om ålderdomsförsörjningskassor, så
svaras, att det icke ginge an, det kunde icke läggas någon
säker grund för dem; tillråder han att understödja bestående
arbetaressociationer genom att förskaffa dem beställningar,
så heter det att då skulle för många anlita staten, utbeder
han sig passande förslag om hvad staten vore i tillfälle
att göra för arbetarne, så svaras helt enkelt, att hvarje
statens intervention vore farlig, och förklarar han sig vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
