Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Bismarcks socialpolitik, af Georg Adler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77°
ponger. Där förekomma inga eldsvådor och strejker och
det är en renlig sysselsättning. Den som öfvertar en risk
genom att nedlägga stora kapital i företag, som ingen kan
förutse huru de skola komma att gå, han gör det för den
vinst han hoppas på för att därmed öka sin förmögenhet
eller försörja sin familj. Försvinner denna vinst, så
inträder för arbetaren den olycka, som enligt min mening
är mycket större än en lång arbetstid, nämligen faran af
brödlöshet jämte öfvergångsskedet af lönenedsättning.“
Bismarck trodde för öfrigt, att i detta hänseende
ar-betarne hade endast lokala skäl till klagomål, så att ett
ingripande vore så mycket mindre berättigadt. Som det
moderna proletariatets egentliga olycka betraktade han
existensens osäkerhet. Ty arbetaren är, ansåg han, “icke
säker att alltid ha arbete, han är icke säker att han alltid
skall vara frisk och han kan förutse, att han en gång blir
gammal och urståndsatt att arbeta. Men råkar han ut för
armod, om också blott i följd af en långvarig sjukdom, så
är han, om han är hänvisad till sina egna krafter,
fullständigt hjälplös, och hittills har samhället icke erkänt sig
ha mot honom någon egentlig förpliktelse utanför den
ordinarie fattigvården, om han än arbetat aldrig så troget
och flitigt.
Därför var Bismarcks program följande: arbetarens
försörjande, då han blir sjuk, gammal eller invalid;
anskaffande af arbete, då han är utan anställning.
Förverkligandet af den första fordran tänkte han sig ske på det sättet,
att millioner arbetare borde bli försäkrade i af staten
organiserade kassor mot de ekonomiska följderna af sjukdom,
olycksfall, invaliditet och ålderdom: de härför erforderliga
kostnaderna skulle betäckas dels af arbetarna själfva, dels
af arbetsgifvarne, dels ock slutligen af staten, som genom
införande af tobaksmonopol och mera gifvande
dryckesskatter skulle bli i stånd att lemna rikligare tillskott. Den
andra fordran ville han uppfylla genom erkännandet af
rätt till arbete, hvilket praktiskt skulle ske genom
utförandet af lämpliga arbeten (kanal-, vägbyggnader o. s. v.) på
offentlig bekostnad i tider af ekonomisk kris och därmed
sammanhängande arbetslöshet. Plikten till allt detta följde
enligt kanslerens åsikt ur statens och samhällets väsende.
Man har att helt enkelt fråga sig: hvilka ändamål är
individen, hvilka kommunen och hvilka staten i tillfälle att
uppfylla. Undersökningen visar, att staten ensam är i stånd
till att tillräckligt sörja för sina hjälplösa medborgare och
följaktligen har hvarje stat denna plikt och naturligtvis i
dubbel måtto den kristna staten. Och alltså vore man,
förklarade han, tvungen att åt staten sätta till ett par droppar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
