- Project Runeberg -  Nordiska studier tillegnade Adolf Noreen på hans 50-årsdag den 13 mars 1904 /
222

(1904) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vore möjlig kan icke bestridas. Men det förefaller dock å andra
sidan vågadt att tillita denna förklaringsgrund i så stor
utsträckning som här blefve nödigt. Detta så mycket mer som
skrifnin-garna af typen feed, till följd af såväl de resp. ordens fåtalighct
som det i allmänhet sparsamma bruket af dubbelskrifvet
vokaltecken, voro ganska sällsporda, de skrifningar däremot, som genom
enkel bokstaf återgåfvo en ursprungligen kort vokal framför
gemi-nata eller konsonantförbindelse, hörde till de allra vanligaste.

Det hufvudsakliga skälet hvarför en dylik uppfattning torde
böra öfvergifvas är dock det, att vissa förhållanden i våra dagars
språk synas bestyrka de ifrågavarande skrifningarnas trovärdighet.

Bland exemplen här ofvan nämndes d0er ’dörr’, teer ’torr’,
weer ’värre’ (samt noor ’norr’). Dylika skrifningar — i hvilka en
urspr. kort af rr efterföljd vokal återgifves medelst dubbel bokstaf

— hafva med rätta blifvit sammanställda med nsv. dialektformcr
sådana som bar ’barr’, för ’förr’, tår ’torr’ 1. Men det gifves
absolut ingen anledning att skilja de förra från de öfriga ofvan
anförda exemplen på dubbelskrifning af vokaltecknet. Ty att några
mot de senare svarande former med lång vokal icke blifvit påvisade
i den nuvarande svenskan utgör ingen sådan anledning. Den
kvalitativa olikheten mellan de på vokalen följande konsonanterna kan
utan svårighet tänkas hafva vållat att i ena fallet vokalen behöll
sin längd och konsonanten förkortades medan i det andra
behandlingen var den motsatta. Alldeles samma motsättning yppar sig
ju äfven i riksspråkets (och de flesta dialekters) behandling af de
ord där urspr. kort vokal förlängts framför likvida eller nasal +
homorgan tonande konsonant; fsv. gärji — där den påföljande
konsonanten var r — har blifvit gård, med bibehållen vokallängd, fsv.
stäng våld vämb däremot stång, våld, våm, med förkortad vokal.

För öfrigt — om man än icke i den nu lefvande svenskan

återfinner den vokallängd som ifrågavarande skrifningar synas
an– t

1 Noreen, Aschw. gr. § 305.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:11:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordstudie/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free