Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
komligt oberörda af densamma förblefvo måhända de svagtoniga
vokalerna1. Huru det förhåller sig med de ursprungligen långa är
svårt att afgöra. Ett skäl som möjligtvis talar för att de blifvit
öfverlånga skall strax nämnas; i så fall har kvantitetsskillnaden
mellan dem och de på grund af förlängning långa vokalerna senare
upphäfts.
Förlängningstendensen gick i många fall stick i stäf mot en
annan i svenskan rådande tendens, den att förkorta lång vokal
framför geminator och konsonantförbindelser. Efter den förras
upphörande kom den senare igen till sin rätt. Så fick man åter
kort vokal öfverallt där en geminata följde (i vissa dialekter var
detta ej längre fallet hos ord med urspr. rr i slutljudet). Likaså
vid en del konsonantförbindelser, ty alla gingo ej lika illa ihop
med föregående vokallängd. Dessa konsonantförbindelser voro i
de skilda dialekterna än flere, än färre. Förkortningen har vid vissa
geminator och konsonantförbindelser inträdt tidigare, vid andra
senare 3.
De korta vokalernas kvalitet uti det nuvarande språket vittnar
i särskilda fall om tidigare förlängning i större eller mindre delar
af språkområdet. För öfrigt kan kortheten vara ursprunglig. Men
bottens landskm. s. 9; Freudenthal, Upplysning om Rågö- o. Wichterpalmålet § 3;
Hultman, östsv. dial. §§ I.2S e, 2.17, 9.4, 21, 22, 67; Hesselman, Språk o. stil I s. 18.
1 Otänkbart är det emellertid ieke, att oekså de fsv. långa ändelsevokalerna
efter kort rotstafvelse (Koek, Arkiv IV s. 87 ff.) böra ställas i samband med
ifrågavarande förlängningstendens. Här äro likväl andra möjligheter för handen. — På
en allmännare förlängning af ändelsevokalerna kunde kanske ett par skrifningar
anses tyda, som jag antecknat ur Läsn. f. klosterfolk (S. F.S. S.): baroo ’buro’ s.
17, stcekkrce ’kortare’ s. 93, askaa s. 122. Några andra dylika i Cod. Ups. Palmsk.
405 omtalar Kock, östnord. o. lat. medeltidsordspr. I s. 48, och jag tror mig i
urkunderna ha sett ännu flere, men vill dock, så länge samlingen ej är mera
omfattande, afbålla mig från hvarje uttalande om den betydelse som bör tillmätas dessa
skrifningar.
2 Att danskan bättre än svenskan bevarat den vokallängd, som uppstått
framför geminatorna, sammanhänger påtagligen med den nydanska förkortningen af de
senare; skånskan som ej deltagit i förkortningen visar ej mer än den eg. svenskan
lång vokal framför desamma. Likaså bör tvifvelsutan upprätthållandet af
vokallängden framför urspr. ft fs kt ks i vissa danska oeh skånska dialekter ställas i
samband med att dessa konsonantförbindelser där utvecklats till jt js vt (vä) vs.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
