Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äfven dessa gifva oss åtskilligt. De yngsta konungarne i raden,
herskarne i Vestfold, hvilkas grafvar traditionen på Tjodolfs tid
ännu bör hafva kännt med full historisk visshet, äro alla höglagda
på af Tjodolf noggrannt utpekade ställen. Så heter det om
Ragn-valds far Olaf Geirstadaalf: »nu ligger den djärfve härkonungen
på Geirstad täckt af högen» (kaugi ausinn, kap. 54), om dennes
farfar Halfdan: »de gömde (falu) herskaren vid Borro» (kap. 52),
om hans far Eystein: »nu ligger den gästfrie på strandbädden
under sjöns ben (d. v. s. stenarne), där hvarest Vadla’s ström faller
ut i hafvet» (kap. 51), samt om den förste Vestfoldkonungen Halfdan
hvitben: »Skäreid i Skiringssal rufvar öfver brynjealfvens ben»
(um beinuni drupir, kap. 49). I alla dessa fall återgifver Snorre
det poetiska uttrycket med heygbr eller orpinn haugr eptir, och
efter allt att döma gör han detta med full rätt1.
Kunna dessa begrafningar betraktas som historiska — kanske
bland de säkraste af alla som omtalas i den isländska litteraturen —,
så är detta naturligtvis ingalunda fallet med Tjodolfs berättelser
om, huru de nämnda herskarnes förfäder Upsalakonungarna blifvit
begrafna. Men dessa hans uttalanden äro dock af stort intresse,
då de representera en under vikingatiden gängse tradition om
graf-skicket under tidigare skeden af järnåldern. Och de gälla alla
tydligt likbränning. Så i kap. 19 versen om Yngve-Dömarr, som
Snorre gjort till en särskild kung Domar, om hvilken han eljest
intet vet att förtälja, under det Noreen2 gjort sannolikt, att versen
helt enkelt gällt Ynglingaättens stamfader Yngve, hvilken epitetiskt
kallas »domaren». Om honom säger nu Tjodolf: »Beträffande
Yngves lik hade jag ofta sport lärde män därom, hvar
lagski-paren burits å Halfs dönande bane (elden). Nu vet jag det, att
plågad till döds af sjukdom brändes Fjolners nära frände vid Fyris»
1 Man torde ej ha skal att i orden om Eystein finna en antydan om sådan
begrafning i flceåarntåle, som i slotet af denna uppsats skall omtalas. Äfven högarne
lågo tydligen ofta invid stranden.
2 “Mytiska beståndsdelar i Ynglingatal", i Uppsalastudier tillegnade Sophus
Bugge pä hans 6o-åra födelsedag, Uppsala 1892.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
