Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM SVENSKA FAMILJENAMN.
Lindstedt, och detta af Lindes bärgsbygd. Sveriges största vetenskapliga
namn, i latinsk form JAnnceus, adladt von Linné, stammar också, som
bekant, ursprungligen från en småländsk lind. Det är knappast nödigt att
till belysning af ofvanstående botaniska lista nämna sådana namn som
Lilliecrona, Lagerstråle, Cederstrøm o. s. v.
Icke alltid är det, såsom i Eketrä, bela växten som får bilda namnet,
lika ofta är det endast en del däraf: en gren, en kvist, ett blad. eller löf,
en stam, en rot; till ocb med en stubbe framställes någon gång på vapnet
och öfvergär därifrån i namnet. Den finska Väckjärvi-slägten hade från 1589
i sitt vapen en ekstubbe, men bar först 1639 namnet Ekestubbe. Magnus
Gren, Karl Knutssons bekante motståndare, lemnade sitt namn i arf till
det af honom uppförda Grensholm vid Roxen. En senare innebafvare af
detta herresäte blef adlad 1534 med en rosengren i vapnet; dennes son Ture
Jakobsson bar under Upsalå mötes beslut 1593 skrifvit sitt namn Rosengren.
Detta är det tidigaste sammansatta namn på -gren jag sett. Den förste,
som efter vapnet antagit ett namn pä -blad, synes bafva varit Claes
Andersson Ekeblad, död 1614. De tidigaste adliga namnen på -löf äro
kanske Ekelöf ocb Lindelöf af Kedom, båda tillhörande riddarhusets
första dagar; dock eger jag ej säkra källor att afgöra, om namnen genast
upptagits af de introducerade. En Per Andersson adlades 1645 till Linde
roth med motsvarigt »talande» vapen. Det äldsta mig bekanta sammansatta
namn på -qvist är det under regeringsbeslutet 1627 tecknade Nils Jöns
son Rosenqvist. Namnet Lilljestjelke finnes från 1634.
Af öfriga föremål, som en riddarsköld kunde innehålla, må utom
rent heraldiska tecken som bjälke, sparre, stolpe ocb dylika, bvilka äfven
ingått bland adelsnamnen särskildt framhållas korset, den symbol,
under hvilken Europas skaror en gång tågat till den heliga grafven.
Om ock Pistolekors, Stjernkors uppvisa ordet i svensk gestalt, är det
dock i adelsnamn vida brukligare under den tyska formen -ereutz. Många
växlande tidehvarf ligga emellan det märke, som Peter Eremiten fäste på
korsriddarnes skuldra, och namn sådana som Lilliecreutz och Adlercreutz;
märket och namnen äro dock länkar i en och samma aldrig brutna kedja.
Äfven andra korstägsminnen bafva genom många mellanhänder ärfts
ned till vår tid. En svensk adlig ätt bär det onekligen påfallande nam
net von Morian, en annan det mindre genomskinliga Morman. Båda
föra i vapnet hufvudet af en mor eller en »blåinau», såsom man under
medeltiden kallade kristenhetens fiender i Osterianden; man räknade ej så
noga, om de voro verkliga negrer eller blott solbiynta araber och turkar.
Nordisk tidskrift. ISB2. -
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
