Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ESAIAS TEGNÉR.
Men då Akndt bland de namn som viieka lians löje uppradar listor med
Stjern-, Rosen-, Liljen-, Adel-, Ehren-, Lejon-, Adler-, Gripen-, så år
det att märka, att man i hvarje »Freiherrliches» eller »Gråfliches Taschen
buch» lätt finner motbilderna eller urbilderna till dessa. Och vidare är
att märka, att åtskilliga af de mest glänsande och mest obegripliga svenska
adelsnamnen äro bildade just af tyskar. Karakteristiskt är t. ex., att
bland de sju namn, som Aendt särskildt och först anför som komiska; Liljen
anker, Lilliehöök, Möllerhjelm, Akerhielm, Schröderstjerna, Möllersvärd,
Furuhjelm, det första antogs af en infödd tysk, Specht, under det att i
de tre namn, som börja med och äro bildade af de ofrälse namnen Möller
och Schröder, redan dessa ursprungliga ord antyda familjernas tyska här
komst, hvilken äfven af ättartaflorna bekräftas. Och om än namnet Furu
hjelm antogs af en svensk, Nauclér, så hafva vi redan sett, att det icke
synnerligen bättre Furusköld hade till första bärare en tysk, Fuhrrnan.
Att en tysk Bierhach hällre ville som svensk adelsman heta Palmcn
bach, är naturligt nog. Man kan ej häller neka, att tysken Valentin
Musculus von Månsen af sina pommerska förfäder mottagit ett föga he
roiskt namn; men då han vid sin svenska nobilisering lät den latinsk
tyska musen plötsligt omgestalta sig till ett lejon och taga sin bostad i
ett enkom uppfördt tyskt klippfäste, bör man ej från höjden af det så al
strade Ljejonfels alt för strängt bedöma de svenska namnen.
Icke för att gengälda den tyska kritiken af dessa namn med en
motsvarande öfver de tyska ty äfven om de tyska namnen gäller det
att mycket, som i och för sig själf synes löjligt och barockt, blir rimligt,
kanske till och med vackert, dä det ses i den rätta historiska belysnin
gen altså icke för att kriticera, utan blott för att ådagalägga att vära
svenska förfäder, då de efterbildade tyskarnes namn, icke gjorde det utan
urval, tillåter jag mig att ur 1881 års tyska grehiga och friherrliga ka
lendrar anföra ett litet florilegium af mera i ögonen fallande namn.
Alla slags värdigheter och yrken uppträda här som adelsnamn, ända
från v. Kaiser, v. König och Printz v. Buchau till v. Bourgeois, v. Bar
bier, Holzschuher v. Harrlach och v. Fleischhacker. »Skomakare» och
»skräddare» äro bland tyska adelsmän rätt vanliga företeelser; man finner
icke blott en adlig v. Schuster, en v. Pechmann (vid sidan af en v. Ther
mann), man har till och med en Schneider v. Arno och en, som det sy
nes, mindre väl bosatt latinsk Sartor auf Gansheim. Yäfvare, repslagare,
tegelbrännare, krämare, smeder, fiskare, mjölnare, trädgårdsmästare, kypare,
festarrangörer, fiolspelare m. fl. sörja inom dessa adliga kretsar för att lif-
28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
