- Project Runeberg -  Nordisk tidskrift för vetenskap, konst och industri / 1882 /
33

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nordisk tidskrift. 1882. 3
OM SVENSKA FAMILJENAMN.
förklara därför ock nu Fasa-namnet af Vasa i Upland, en gård, som
under 1400-talet bevisligen egdes af flera medlemmar i slägten k
Trots den påpekade svårigheten vågar jag för min del fortfarande
hålla fast vid den gamla förklaringen. För att fälla en riktig dom i saken
är det först och främst nödigt ihågkomma, att Vasa som familjenamn,
enligt Alin, ej synes vara att träffå hos historiska författare före början
af 1600-talet; slägtens egna medlemmar hafva för öfrigt aldrig skrifvit
sig Vasa, intill dess en ättling på mödernet, Gustaf IV Adolfs son, af
Holstein-Gottorpska huset, vid sitt inträde i österrikisk tjänst kallade sig
prins af Vasa.
Om namnet, såsom man med det omtalade faktum för ögonen sna
rast måste antaga, är bildadt först långt efter herr Kristierns och biskop
Kettils tider, är det naturligt nog, att det ej bestämmes af sköldemärkets
gestalt på dessa riddersmäns vapen. Det bör i stället rätta sig efter
märket, sådant det tecknas vid skedet mellan 15- och 1600-talen. Och
ingen skall kunna tvifla, att den figur, som ses t, ex. på Johan lILs och
Karl IX:s mynt, verkligen åsyftar framställningen af en hopbunden kärfve.
Vidare må man erinra sig, att just vid den tid, då Fasa-namnet upp
träder, det började blifva sed att nämna adliga familjer efter deras vapen,
medan å andra sidan det, visserligen hos andra folk vanliga, direkta upp
tagandet af ett ortnamn som familjenamn icke hos oss någonsin, hvarken
då eller senare, varit brukligt. Och så mycket mindre är i det ifråga
varande fallet ett dylikt upptagande sannolikt, som veterligen ingen af
Gustaf Erikssons ättemän någonsin nämt sig »till Vasa». På sin höjd
skulle den forna sätesgården som redan före 1461 upphört att vara
sätesgård kunna hafva en andel i personnamnet genom en föregående
omtydande inverkan på vapnet, eller genom framkallandet af formen Vasa
för Vase, hvarvid man dock hällre må erinra sig adelsnamnet Gyllenbåga.
Den här försvarade meningen stödes i sin mån af en urkund just
från år 1600, till hvilken bibliotekarien A. Palm för denna punkt hän
visat mig. I Sophie Brahes på Lunds universitetsbibliotek förvarade
handskrifna »Slegtebog» finnes följande kapitelöfverskrift: »Konning Gosta
vus, den förste aff det Naffh Konning i Sverig, hans Slegt och Affkom,
som var paa sit Federne en Stormvasse .. . dessligeste om Herr Claus
Könnous Hustru, Fru Birgitte Stormvasse».
1 Se t. ex. senast H. Hildebrand och O. Alin i Illustr. Svensk historia, 11,
s. 241, och 111, s. 3, och jämför med afseende på vapnets äldre och yngre former
figurerna i samma arbete 11, ss. 241, -332, 111, ss. 37, 54, 353, 450.
33

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:19:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordtidskr/1882/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free