Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ESAIAS TEGNÉR.
han Helmer Blå ; äfven i Sverige finnas varianter af dikten med namnet
Helmer. Yid dvlika namnförändringar spela naturligtvis rim och versmått
en vigtig roll.
Hos andra folk hafva individnamn långt oftare än hos oss blifvit till
familjenamn. Ett exempel härpå kan vid redogörelsen för adelsnamnen
omöjligt förbigås, om det är sant, att »kungen är den främste adelsmannen».
Namnet Bernadotte skulle redan genom sin ordform säga oss, om
vi ej kände det från annat håll, att vår nuvarande regentätt vuxit upp
på södra Frankrikes mark. Aterfördt till mera högfransk gestalt heter
samma namn Bernardot. Ändeisen -ot tjänar, som hvar man vet, i franskan
att uttrycka förminskning: ile är en ö, Hot en holme. Liksom vi redan
sett italienarne använda sitt förminskande -ino, pluralis -ini, till bildande
af familjenamn (Rinaldini o. s. v.), nytja äfven fransmännen gärna
till samma bruk diminutivformer af förnamn. Bernardot betecknar egent
ligen »unge Bernard» i sitt förhållande till den egentliga Bernard, fadern;
härifrån var steget kort till betydelsen Bernards-son. Likaså är Guillernot
vårt Wilhelmsson.
På rent språklig väg kunna vi altså, i vår konungs ättelängd insätta
en i öfrigt okänd stamfader, som lefde i södra Frankrike och bar namnet
Bernard. Det behöfver ej sägas, att namnet egentligen är germaniskt
och helt och hållet identiskt med vårt från Tyskland lånade Bernhard
eller sammandraget Berndt hvilket i svensk öfversättning skulle
blifva »björnhård», »tapper som en björn». De i vår adelslängd mötande
genetiviska namnen Berendes och von Bernds äro härigenom liktydiga
med Bernadotte: alla tre kunna i hvardagligare form öfversättas med
Berndtsson.
Namnet Peyron är ett annat sydfranskt namn i vår adelslängd, äfven
det bildadt med en förminskande ändelse. I norra Frankrike skulle
namnet låtit Pierron. Det kan på svenska tolkas Petersson.
Fasa-ättens namn böra vi minst af alla här förbigå, då det är ett
kunganamn af rent inhemsk skapelse. Det har från gammalt förklarats
ur slägtvapnet, som ansetts föreställa en vase, d. v. s. en risknippa eller
kärfve. Häremot har invändts, att sköldemärket, sådant man ser det
framstäldt i äldre tider, ej just liknar någon vase; sant är ock, att den
form, vapnet har t. ex på det gamla riksdrotset Kristiern Nilssons sigill
eller på biskop Kettil Karlssons mitra, näppeligen synes kunna föreställa
en vase. Några anse det beteckna en heraldisk »liljespira». Det liknar i
hvarje fall mer ett T eller Yän en kärfve. De bästa nyare forskare
32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
