Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL DEN TOLFTE
1697—1701.
FREDR. FERD. CARLSON: Sveriges historia under konungarne af pfaltziska
huset. Sjette delen. Carl XII. I. Sthlm. P. A. Norstedt & Söner 1881.
Det är med en viss otålighet den svenska allmänheten afvaktat den
fortsättning af »Sveriges historia under konungarne af pfaltziska huset»,
som skulle föra teckningen fram öfver Karl den tolftes regering. Upp
fattningen af denna konungs personlighet och regentvärde har för icke
länge sedan varit föremål för tämligen skarpa tvister mellan framstående
författare, och man har så mycket lifligare känt behofvet af den säkrare
ledning för omdömet, hvilken kunde förväntas af en häfdatecknare, som
med vetenskapsmannens vana att endast anlita de säkra källorna förenar
den praktiske statsmannens blick för de historiska företeelsernas samman
hang och väsentliga innehåll.
Karl den tolftes hänförde beundrare hafva starkt framhållit det »gåto
lika» i hans personlighet och själfve gjort alt sitt till för att genom öfver
drifven idealisering försvåra denna gåtas tydning; det är troligt nog, att
en nykter och sakenlig framställning af verkligheten skall upplösa något af
denna mystik och hänföra ett och annat af det mest förundransvärda till
naturliga förklaringsgrunder. Man behöfver icke befara, att Karl den
tolftes minne som krigare och hjälte inför en sådan betraktelse skall för
blekna; för alla tider skall han behålla den tjusningskraft, som tillhör den
öfvermänskliga djärfheten och de sagolika framgångarne, och hvad bättre
är, han skall för Sveriges folk ständigt vara lika hänförande som en af
historiens största uppenbarelser af kraft och mannamod parade med sträng
dygd och sinnesrenhet. Den kärlek och vördnad detta minne kräfver
hafva också till fullo fått sitt uttryck hos konungens senaste häfdateck
nare. Men denne har också som sig bör framhållit den enkla sanningen,
att Karl den tolfte till sin egen och Sveriges olycka var ett barn till år
som till sinne, när i hans händer lades ett obegränsadt envälde, att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
