Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL DEN TOLFTE 1697 —1701.
gifvenhet för personliga tycken, som intet hänsyn till högre intressen
kunde häjda. Redan under de första två åren hade detta hans skaplynne
hunnit utveckla sig till karakter och bestämmande inverkat på Sveriges
politiska ställning. När det lifländska anfallet kom, hade Karl den tolfte
genomgått den politiska kris, som de rent holsteinska förvecklingarna
framkallat, och var under trycket af stor finansiel förlägenhet sysselsatt
med de allvarligaste rustningar för detta krig med Danmark, hvilket hans
eget beslut, fattadt utan rådgifvares medverkan och emot bundsförvandters
trägna föreställningar, gjorde till en nödvändighet. Den starka kontrasten
mellan Karl den tolfte före och Karl den tolfte efter krigsutbrottet, eller
mellan fridstörarne och hämnaren, varder genom denna fullständigare teck
ning väsentligen förmildrad; men så mycket mera framträder såsom en
bestämmande faktor i händelsernas utveckling, redan långt föro krigets
utbrott, den unge konungens oböjliga vilja och för alla politiska beräknin
gar otillgängliga sinne.
Om något skulle hafva varit egnadt att stäfja Karl den tolftes be
nägenhet att för hertigens af Holstein skuld inveckla Sverige i krig,
borde det väl hafva varit det svaga skick, hvari rikets finanser befunno
sig redan vid den tidpunkt, då han fattade beslutet att med vapenmakt
uppträda i Holstein. Ty just vid denna tid, och således innan det dan
ska kriget var en nödvändighet, långt innan trippelalliansen hade öfver
gått från planer till verklighet, voro den svenske konungens tillgångar
tömda, och för de första rustningarna till en väpnad intervention kräfdes
ovilkorligen en utomordentlig beskattning. Det hade gått fort med denna
upplösning af Karl den elftes mödosamt stadgade finans-system; men sä
var ock detta i själfva verket icke mera än halffärdigt vid hans plötsliga
frånfälle. Väl hade Karl den elfte åt statsverket förvärfvat rika tillgån
gar genom reduktionen och bevillningar, men med den ytterliga oord
ning, som rådde före 1680, hade de dock knapt räckt till att återställa
jämnvigten i en för fred och sparsamhet beräknad statshushållning. Likvi
dationsverket hade, som bekant, vid konungens död, alla afräkningar och
ackorder oaktadt, ej hunnit afplana mera än 33 mill. af do 44 millioner
d. smt, hvartill rikets gäld funnits uppgå, och de genom reduktionen vunna
tillgdngarne hade konungen användt i främsta rummet och hufvudsakligen
till den civila och militära statens reglerande och den indelta arméns upp
rättande. Det var ett storverk att sålunda hafva stadgat en fast ordning
för rikets normala förvaltning och forsvarskraft; men för utomordentliga
utgifter, såsom för en mobilisering af flotta och armé, hade någon mera
63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
