Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITERATURÖFVERSIGT.
HENRIK IBSEN. Gengangere. Et familjedrama i tre akter. 8:o, 164 s.
För någon tid sedan lästes i allmänna bladen en skrifvelsc af
Ibscn, uti hvilken han samraanstälde sig själf och Björnson med Nor
denskiöld. Liksom den berömde nordpolsfararen gjort svenska namnet
aktadt och äradt bland folken, så hade ock de båda skalderna höjt
det norska namnets anseende; och deras upptäckter och landvinningar
inom andens område voro icke mindre märkliga än den förres geo
grafiska upptäckter. De gjorde därför anspråk på, om icke en lik
nande nationalbelöning, åtminstone förhöjdt »Digtergage». Månne
det var för att ytterligare styrka denna likhet, som Ibsen företagit
sin senaste nordpolsfärd ? Han har därunder kastat ankar utmed ett
ofantligt isfält, som han hoppas är fast land; han har beträdt det med
en uppdagares stolta glädje, men han har haft den ledsamheten att
finna, det redan andra före honom trampat samma frusna mark. Där
vajade redan flera nationers fanor; till och med den norska fann han
där, planterad af en landsman, hr Kielland. Emellertid har han trängt
längre upp mot nord, än sin föregångare, och flera kilometer norr om
denne har han rest sin stolta flagga.
Det är om denna Ibsens nyaste nordpolsfärd, vi här vilja yttra
några ord. Resebeskrifningen har han kallat Gengangere.
Ibsen förnekar icke i »Gengangere» sin stora skaldeförraåga, lika
litet som sin ovanliga bekantskap med scenens fordringar. Det rent
yttre, det tekniska, är behandladt med stor skicklighet. Stycke efter
stycke utvecklar sig fabeln; intresset hålles alt igenom spändt; dia
logen är liflig och naturlig, och personerna tala, icke såsom det ofta nog
händer i dramer, för läsaren, utan för och med hvarandra. Genom att
uppmärksamt lyssna till dem, föres läsaren så småningom in i hän
delsen; ty hvarje ord är noga afvägdt, intet står till öfverflöds eller
såsom blott fyllnad. Dimman, som täcker tilldragelsen, lättar alt mer
och mer, för att först i sista seenen fullkomligt försvinna. Vi hafva
med flit undvikit att begagna ordet »handling», ty handling i sträng
dramatisk mening finnes här icke. Detta »familjedrama» är i
verket en novell i dialogform, med dramatiska situationer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
