Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENGANGERE.
Innan vi gå vidare, måste vi något redogöra för styckets inne
håll, men af lått genomskinliga skäl göra vi det i största korthet.
Scenen är förlagd till västliga Norge på en landtegendom, som egos
af fru Alving, enka efter en kapten och kammarherre. Hennes man
var i lifstiden så utsväfvande, att hon rymde från honom och hegaf sig
till en vän af familjen, pastor Manders, hvilken hon i hemlighet älskade,
och hvilken likaledes älskade henne; men denne bibragte henne den
öfvertygelsen, att det var hennes plikt att återvända till mannen. Hon
gjorde så, och underkastade sig ett sant martyrskap, för att, af kärlek
till sin ende son, för verlden dölja mannens lättsinniga lefvernejhon
gjorde förbättringar å godset och vidtog allehanda nyttiga inrättningar,
för hvilka Alving fick uppbära hedern. Sonen blef sänd ur huset vid
sju års ålder, innan han fått ögonen öppna för faderns ömklighet, och
i bref till honom skildrade fru Alving sin man som en sammanfatt
ning af alla fullkomligheter. Andtligen dog mannen, och hvad han
fört med sig i boet använde hustrun till upprättande af en asyl, för
att därmed hedra sin mans minne hon ville icke att något af dessa
penningar skulle gå öfver i sonens händer —, och med förberedelserna
till den högtidliga invigningen af denna asyl börjar stycket. Sonen
OsvALI), som är konstnär, har efter långvarig bortovaro återvändt till
hemmet, för att öfvervara invigningen; och från staden har pastor
Manders anländt för att hålla invigningstalet. Efter det Osvald i
prestens närvaro uttalat några i utlandet inhemtade fria åsigter om
äktenskapet, förebrår presten, sedan Osvald aflägsnat sig, sin väninna,
att hon utsatt sonen för dylika inflytelser, genom att hafva hållit denne
så länge borta från hemmet. Fru Alving yppar då för honom hem
ligheten af sitt sorgliga äktenskap och sin mans uselhet. Samma be
kännelse gör hon längre fram inför sonen. Denne meddelar nämligen
modern, att han i andligt hänseende är förstörd, bruten, kan icke ar
beta, knappast tänka, och detta fastän han icke i något hänseende
fört ett stormande lif. Läkaren hade sagt, att han led af följderna
utaf faderns synder, men då han visat denne hvad modern skrifvit
om hans exemplariske fader, gafs det ingen annan förklaringsgrund
än att hans jublande, lycksaliga lif med kamraterna tagit för starkt
på hans krafter; det var sålunda hans egen skuld, att hans lif var
ohjälpligen ödelagdt. För att trösta honom och befria honom från
hans gnagande själfförebråelser, underrättar honom modern, att läka
rens första förmodan var riktig. Hon meddelar honom äfven en annan
underrättelse, som hon förut äfven delgifvit presten, att nämligen en
ung flicka, Regina Engstrand, hvilken uppfostrats i huset såsom ett
mellanting af tjänstflicka och sällskapsdam, är en dotter af hennes
man och en hennes forna kammarjungfru, hvilken före barnets födelse
Jflifvit gift med en försupen, hycklande snickare Engstrand. Nämde
hedervärde snickare tänker grundlägga ett sjömanshem, d. v. s. ett
74
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
