Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROMAS KRISTNA KATAKOMBER.
Man har beräknat, att gångarnes sammanlagda längd i Roms
katakomber uppgår till 876 kilometer, således nästan den samma som
hela italienska halföns, och att sex millioner människor i dera funnit
sin sista boning.
De talrika i katakomberna förekommande inskrifterna, målnin
garna och stensniderierna visa oss månget drag af de första kristnas
förhållande till den klassiska odlingen och af deras religiösa uppfatt
ningssätt; i förening med de husgeråd, smycken och andra det dag
liga lifvet tillhörande föremål, som hittats i katakomberna, uppenbara
de äfven något om de kristnas seder och lefnadsvanor. Det torde
därför kunna intressera tidskriftens läsare att taga kännedom om några
utdrag ur det hr Centervall yttrar om de där funna inskrifterna.
Grekiskan, det bildade Österlandets gemensamma språk vid tiden
för Kristi uppträdande, var ursprungligen äfven den kristna kyrkans
och fortfor att vara det, ända till dess kristendomen i det tredje år
hundradet spridt sig öfver hela verlden, och därmed de kristna bör
jade tala det verldsbeherskande Roms tungomål. Att denna förän
dring icke skedde på en gång och utan en viss saknad, visa oss några
katakomb-inskrifter, som äro affattadc på latin, men med grekiska
bokstäfver.
Ju längre tillbaka i tiden, dess enklare äro inskrifterna. De äldsta
innehålla ofta endast ett namn, utan något tillägg. En orsak till
kortheten och enkelheten i dessa äldsta inskrifter är den, att de i
allmänhet ej voro bestämda att ses af andra än de efterlefvande
kristna, som ändå visste, hviika de förre medlemmarne af deras lilla
församling varit. Under förföljelserna rådde också stundom stor
brådska vid de dödas bisättniug, hvarför man fick fatta sig så kort
som möjligt. Ja, det finnes exempel på, att man måste nöja sig med
att teckna den aflidues namn med kol på de tegelstenar, som tillsluta
griften, väl i den förhoppning att senare kunna med mäjseln gifva
inskriften större varaktighet. Ibland finner man, att de första af de
med sådant förgängligt skrifmaterial tecknade bokstäfverna verkligen
blifvit inhugna, men att de öfriga icke hunnit fullbordas.
Då tillägg göras till namnet, äro de, i synnerhet i den äldre tiden,
vanligen få och enkla, ofta endast innehållande korta välönskningar
för den aflidnes frid i Herran och andra liknande utrop. Genom
alla dessa utrop och de med dem förbundna symbolerna, hviika till
stor del härstamma från förföljelsens svåraste skeden, går en fläkt af
hopp och glädje; sällan eller aldrig förekommer något uttryck af
klagan.
Stundom angifves dödsåret genom utsättande af namnen på årets
första konsulspar. Det är naturligt, att dessa inskrifter i många styc
ken skola likna de samtida hedniska. Mest egendomligt härvid är,
att äfven på kristna inskrifter förekommer den rent hedniska formeln
Nordisk Tidskrift. 1882. (
97
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
