Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROMAS KRISTNA KATAKOMBER.
hvilken granskade hvarje bit af alla de lemningar, som buros ut ur
kryptan, kunde slutligen sammanfoga inskrifterna på fyra påfvegrafvar
från det tredje århundradet. Hans antagande bade fått en slående
bekräftelse, ocb den 11 maj 1854 gjorde Pius den nionde sjålf ett
besök på den plats, som sexton hundra år tidigare invigts till baus
företrädares bvilostad.
Grafplatsen vid San Sebastiano kallades af okänd anledning »Coe
meterium ad Catacumbas». Det däraf bildade namnet Catacombæ
öfverflyttades sedan på de öfriga underjordiska kyrkogårdarne vid
Rora, liksom på andra dylika grafvar, bvar de ån forekomme. Ocb
de voro redan under den förkristna tiden ej ovanliga. Vi återfinna
liknande, till grafvar bestämda gångar och kamrar från nämda tid uti
Etrurien, på Sardinien ocb Sicilien lika väl som vid Karthago, i Egyp
ten ocb Phoenicien. Afven kristna katakomber, i alt utom utsträck
ning ocb betydelse lika dem vid Rom, äro kända på andra ställen,
t. ex. i Neapel ocb vid Cbiusi.
Katakomberna vid Paris bafva däremot intet annat gemensamt
med de romerska än det, att båda äro underjordiska gångar. De
parisiska bafva nämligen endast uppstått genom stenbrytning, ocb de
oerhörda massor af människoben, som nu ligga uppstaplade där, äro
från de vanliga kyrkogårdarne förda dit såsom till ett ofantligt benbus.
De romerska katakomberna bildas af långa, i tämligen räta vink
lar sig korsande underjordiska gångar, så smala att ofta blott en,
sällan mer än två personer kunna gå i bredd. På båda sidorna äro
i stenväggen inhugna aflångt fyrkantiga grafvar, hvilka nästan se ut
som lådorna i ett skåp och ligga 3 ända till 14 öfver hvarandra. En
sådan graf innesluter, eller rättare har inneslutit, vanligen ett, men
stundom 2—4 obrända lik ocb har varit tillsluten med en marmor
platta eller med stora, på kant stälda tegel, på hvilka ofta den aflid
nes namn lästes.
Grafvarne likna således dem man ser på nutidens italienska be
grafningsplatser. Skilnaden är blott den, att de senare ej äro under
jordiska.
På sina ställen träffas i katakomberna rymligare kammare, ofta
belysta genom en på jordytan mynnande ljusöppning. Afven i dessa
kammare ses grafvar lika de nyss beskrifna eller mera sorgfälligt
arbetade och sarkofagliknande.
När man slutat att genomgå en af sådana kammare och gångar
bildad våning, nedstiger man på en trappa till en annan det finnes
katakomber, som bafva fem våningar i olika plan, det lägsta ända
till 25 meter under jordytan. »Man återfinner där det nyss lemnade,
endast med den skilnaden att mörkret synes fördubbladt, att andhämt
ningen blir svårare och hjärtat sammanpressas alt mera, ju längre
man aflägsnar sig från ljus och luft».
96
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
