Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ESAIAS TEGNÉR.
domligt samarbete af 1600-talet och 1700-talet, af det lärda ståndet och
salongens män, af klerkernas addition och lekmännens subtraktion.
Fråga vi, hvad den egentliga orsaken kan vara därtill, att latinet kommit
att så djupt påverka vår namnbildning, så ligger den, om man ser saken
i stort, obestridligen däri att böljslagen af tvännc ej med hvarandra sam
manhängande kulturrörelser, renässansen och familjenamnbildnin
gen, ungefär samtidigt nådde vår nord. Det var då ganska naturligt,
att renässansens klassiska sympatier skulle söka sig ett uttryck jämväl
inom namnen. I Tyskland och andra länder voro redan familjenamnen
fasta, innan renässansen kom; och om äfven under denna period de
lärde öfversatte sina namn till latin och grekiska, kunde detta ej pä
namnförhållandena i det hela utöfva sä stort inflytande. Det kunde det
så mycket mindre, som dessa lärdes söner, om de ej själfve egnade sig
åt klassiska studier, gärna återtogo slägtens ursprungliga namn. Hos oss
hade man ingenting att återgå till, och måste därför nöja sig med att
under samma förhållanden modernisera sitt latin.
Om Danmark ej i detta hänseende företer samma utveckling som
Sverige, är skälet att söka dels i den hufvudroll, som det direkta upp
tagandet af ortnamn enligt nordtyskt mönster frän början spelat i dess
namnbildning, dels äfven i de altjämt fortgående starka inflytelserna frän
Tyskland.
För öfrigt har det sitt intresse att finna, huru äfven olika delar af
det svenska riket mer och mindre böjt sig för den antikiserande smaken.
I 1729 års »Florerande Sverige» ser man de finska presterna ojämförligt
mera allmänt bära latinska namn än deras inedbröder pä vår sida af
Bottenhafvet. Och jämför man Sveriges nuvarande statskalender med
Finlands nuvarande, återfinner man ett liknande förhållande. Den förra
innehåller 290 olika namn på -us och -ander, den senare 190, hvilket, då
den finska kalendern blott upptager 1/3 så många namn som den svenska,
är proportionsvis dubbelt så många. Äfven de moderniserade latinska än
delscrna äro relativt talrikare i Finland än i Sverige (270 : 470), dock ej i
samma proportion. Finnarne hafva visat sitt konservativa lynne äfven
däri, att de mindre moderniserat sina latinska namn. Äfven utan att
göra någon statistik, undgår en svensk ej att bemärka finnarnes förkärlek
särskild t för namn pä -ander’ och -an: Nervänder, Argelander, Cajander,
Cajan, Collan, Porthan o. s. v. I några fall synes -an hafva sin grund
i den inhemskt finska namnformen: namnet Porthan anses af G. Rein
vara det finska Partanen; slägten Carpelan uppgifves ursprungligen hafva
114
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
