Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM SVENSKA FAMILJENAMN.
han tålde. Sä blef, enligt sägnen, namnet Cavallius inom en slägtgren
af hjältekonungen själf förvandladt till Cavallin, då denna grens stam
fader år 1716 i Lund mönstrades som soldat. En annan slägtgren för
vandlade under Gustaf IV Adolfs tid af snarlikt skäl namnet Cavallius
till Cavalli. På samma sätt har slägten Troilius (ursprungligen Trulius
Trulsson) inom en linie bibehållit det latinska namnet, inom en annan
kallat sig Troili, hvartill som tredje form kommer det adliga v. Troil.
För en adelsman, äfven om han vunnit sitt adelskap genom lärda och
vittra idrotter, var det lika nödvändigt som för en krigare att försaka
sitt -us. En kvardröjande känsla af adelskapets sammanhang med rid
darväsendet ligger till grund härför. Linnæus måste altså kalla sig von
Linné, rikshistoriografen Celsius fick som adlad heta von Celse.
Om en person, hvars slägtnamn går tillbaka till förra århundradet
eller längre, finner detta namn sluta på -us, kan han vara ganska säker,
att ingen af hans ättefader sedan denna tid intill 1800-talet varit militär.
Hvad som redan förut blifvit anmärkt om de klassiska ändelserna pä
-us och -ander, att de än i dag äro fullt lifskraftiga vid bildningen af
nya namn, gäller i ännu högre grad om dessa ändelsers moderniserade
afkomlingar. Ingenting är i våra dagar vanligare, än att en Andersson
ändrar sitt namn till André, Andrell, Andersén, Andersin. Till och med
ändeisen -on af -onius är ännu duglig till nybildningar: den står bakom
namnet Andersohn, uttaladt med samma slutfall som Sorbon, Tauvon.
Kasta vi efter detta en sammanfattande blick öfver vår medelbart
eller omedelbart från latinet stammande namnbildning, så visar det sig,
att ifrågavarande tvännc klasser af familjenamn, om ock formade efter
främmande mönster, dock satt en ganska säregen prägel på vår svenska
namnbildning. Till och med våra närmaste grannar hafva endast svaga
spår af något liknande. Danska statskalendern innehåller endast 18 namn
på -us och, som jag tror, intet enda inhemskt på -ander. Namn af
formen Bartholin uppgå ej till ett tiotal, ännu ovanligare äro namn på
-an som Pontoppidan. Paludan.
Sällsamt är i sanning, att intet folk i Europa har så mänga latinska
familjenamn som just det, hvilket här i höga norden bor allra mest fjär
ran från latinets forna hemland.
Främlingars undran väcka också ständigt våra, i ett germaniskt språk
sä oväntade, många namn med accentuerad slutstafvelse: namn som Fran
zén, Tegnér. Dylika ord äro ock, som vi sett, resultatet af ett rätt egen-
113
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
