- Project Runeberg -  Nordisk tidskrift för vetenskap, konst och industri / 1882 /
122

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ESAIAS TEGNÉR.
men ön själf heter säkerligen så efter någon urminnes Vising, son af en
Vise eller Visbur eller dylikt. Orden på -inge äro likasom de tyska
Sigmaringen, Lothringen i många fall egentligen slägt- eller folknamn:
»Sigrnars ättlingar», »Lothars ättlingar» nämnas i stället för det land de
bebo.
Frän Skeninge härstammar ej blott en adlad Schening, utan äfven
en Skenling, adlad Nordenadler. Det här mötande -Ung är samma än
delse som -ing, endast har det i noten på sid. 110 omtalade diminutiva
l fastväxt därvid. De ursprungligen tyska namnen Bering och Berling,
som med heder burits af danska och svenska män, betyda egentligen
Björnsson. Äfven utanför människoverlden bildar -Ung på sitt sätt fa
miljenamn; gäsling. källing, älling äro provinsiella uttryck för gåsens,
kattens, andens afkomlingar. På samma sätt förhåller sig kyckling till
det munartliga kock, fransmännens coq.
Om -s i Sandels, Hennings hafva vi redan nämt, att det är vårt
genetivmärke användt i patronymisk mening. Äfven utanför adliga kret
sar finnes det stundom, dock mest i ursprungligen tyska namn, såsom
Willkens, Bytikens-, egentligen »lille Villes (Vilhelms) son», »lille Luddes
(Ludvigs) son»; -ke är det nordtyska diminutivmärket.
Också om -er i Lindqvister, Lundberger hafva vi talat. Samma -er
nytjas äfven på ett mindre plconastiskt sätt. Från Thegna by i Öster
götland har en historiskt bekant Thegner utgått, likasom från Tegnaby i
Småland en Tegnér. Formerna förhålla sig till hvarandra som Kranier
(och Krcemer) till Cramér : ändeisen är i båda fallen det tyska -er, men
den har i Tegnér och Cramér passerat eller tänkts passera genom
den klassiska formen på -erus, hvarigenom tonvigtstafvelsen blifvit en
annan. Ty -er- i -erus stammar mindre frän forntidens Homerus, Severus
än från latiniserade tyska ord som Schroderus (= Schröder, skräddare),
Cramerus (krärnare), Lutherus (kanske af Lothar).
Det -ner, med hvilket en Hedner bildat sitt namn af Heda, en
Odhner af Odensåker, är i grunden samma ändelse, som vi se i tull
när, portnär, körsnär (= buntmakare, jfr det franska cuir). Vi hafva
här det tyska -er, om hvilket just talats, tillökt med ett parasitiskt
-n-, som följt med frän sådana former som Gärt-n-er (trädgårdsmästare)
af Garten, Wag-n-er (vagnmakare) af Wagen. Då vi säga krärnare,
borde vi ock följdriktigt sagt tullnare.
Med -ler är af Gissö bildadt läkarenamnet Gissler, med -el af Ram
dala tonsättarenamnet Randel. Dessa och med dem likformiga namn
116

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:19:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordtidskr/1882/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free