- Project Runeberg -  Nordisk tidskrift för vetenskap, konst och industri / 1882 /
146

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ESAIAS TEGNÉB.
En ej ovigtig faktor i vår svenska namnbildning är ortografien,
hvilken äfven därför här måste med ett par ord vidröras. Hos oss långt
mer än t. ex. i Danmark är man angelägen att åtminstone skriftligen
individualisera sitt slägtnamn. Om man med tusen andra heter Pettersson,
Nilsson, vill man åtminstone stafva det som ingen annan. Ett från rätt
stafningssynpunkt så ytterst enkelt namn som Eriksson finnes därför i
Stockholms adresskalender stafvadt på sju olika sätt, till hvilka från an
dra håll ännu flera former kunna läggas; att stafningar som Erikzon,
Erixon ej saknas, behöfver knapt nämnas. Vi hafva en adlig ätt Hierta,
en annan Giertta; då en medlem af den förra ätten år 1800 afsade sig
adelskapet, ändrade han sitt namn till Järta. I ett af oss förut citeradt
stycke af Bellman, där skalden flera gånger yttrar sig också om namn
bildning, vänder sig en vers mot våra många ortografiska namnfunder:
»Käre, säg hvad namnet blifver?»
Ack, hvad dårskap på vår öl
Jo, Oelheim han med Oe skrifver
Meissner skrifver bara 0.
Trots Bellman äro dessa namndifferentieringar dock ingalunda att
döma blott som »dårskap». Om man ej till sitt eget, sina efterkommandes
och den fosterländska kulturens bästa vill, eller af särskilda skäl ej kan
offra ett hvardagligt och intetsägande slägtnamn, så är det godt att man
åtminstone i sitt skrifna namn sätter in någon abnorm bokstaf, liksom ett
bomärke, genom hvilket ens slägt för framtiden blir kännetecknad.
Tvänne bokstäfver, som ej blott från differentieringssynpunkt äro
högt uppburna i vår namnbildning, äro z och h. Fastän intet inhemskt
svenskt ord innehåller z, tarfvar dock adi’esskalendern 2x/2 sida för att
uppräkna de Stockhohnsnamn, som börja med denna bokstaf. Särskildt
skrifvas slägtnamn, som äro bildade af ortnamnens säter, sätter, sättra,
gärna med 2. Namnet Zegolson ser ut, som vore det hämtadt ur hebreiska
grammatiken, men innehåller ett munartligt svenskt förnamn Segol, hvilket
antagligen är Sigurd eller Sigvald. Till och med ett Zjöberg har jag
sett. Biskop Zehrozyntius, född i Sährå och på mödernet härstammande
från slägten Zynthius, hade den fördelen att i sitt namn kunna anbringa
två exemplar af den rara bokstafven. Ett h användes utom för diffe
rentiering äfven till utvidgning af alt för korta namn. Åfven om, en
ligt uppgift, en person finnes i vårt land, som fullt utskrifcer sitt dop
och slägtnamn med blott tre bokstäfver: Bo O, så är dock visst, att korta
ord som al, dal, rot, ed, då de upphöjas till rangen af namn, gärna i mid
ten eller slutet förlänga sig med ett h. I andra fall nytjas för samma
140

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:19:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordtidskr/1882/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free