Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ESAIAS TEGNÉR.
hoppas ock att framdeles med vidgade studier i ämnet och inom ett vid
gadt utrymme fä ytterligare lemna sitt bidrag till ämnets utredning.
Ånnu blott ett ord i allmänhet om våra svenska namn. De beskyllas,
som redan blifvit omtaladt, af främlingar gärna för att vara mer än lof
ligt vackra. Obestridligt är i alla händelser, att vi hafva färre fula namn
än de flesta andra nationer. Vi hafva inga namn som tyskarnes Teufel,
Narr, Lumplxose, eller som fransmännens Mauvais, Méchant. Skälet till
detta förhållande ligger dels däri att vår namnbildningsperiod infallit så
sent, dels däri att den afgjordt utvecklat sig inom samhällets bildade klasser.
Många af de namn, som hos andra folk nu hafva en dålig betydelse,
hafva fått den endast därigenom, att språket förändrats eller att namnen
under tidernas lopp blifvit vanstälda. Hos oss har på den korta tiden
af två århundraden något dylikt endast i ringa mån kunnat inträffa.
Augtigare är det andra momentet. I sydligare länder hafva namnen
uppkommit nästan oförmärkt inom rent folkliga kretsar. De hafva till
stor del uppstått ur de mer eller mindre älskvärda vedernamn, som hvarje
persons omgifning honom oåtspord bestämt, och liksom af sig själft hafva
de sedan öfverflyttats på hans barn, utan att dessa varit i tillfälle att,
om de sä ville, göra sig urarfva.
Man kan från denna synpunkt uttrycka kardinalpunkten i vår namn
historia jämförd med andra folks genom satsen: hos oss har man tagit
namn, hos andra folk har man fått namn. Och som det tyvärr synes
vara sä illa bestäldt med människonaturen, att man är mindre granntyckt
för andras räkning än för sin egen, har resultatet blifvit som det blifvit.
Beskyllningen för prakt kan, som vår uppsats torde hafva visat, med
något skäl af sanning endast framställas mot vära adelsnamn, hvilka onek
ligen tala mer om guld och silfver, lejon och tigrar, cedrar och lagrar,
än som rätt tyckes sämja sig med vår vintriga nords naturförhållanden.
Alen de folk, som klandra våra adelsmäns namn, borde rätteligen börja
med att klandra sina egna adelsmäns vapensköldar. ATåra adelsmän säga
med sina namn intet annat, än hvad deras vederlikar i andra länder säga
med sina vapen. Och det kan väl ej räknas som orätt att säga ifrån
hvad man »för i skölden».
Om ock vära borgerliga namn lånat motiv frän de adliga, kan dock
oo n 7
ingen med fog påstå, att deras böjelser gå i riktningen af det praktfulla
och ståtliga. Deras smak är afgjordt idyllen.
Ut i den stilla naturen föra de oss, ut där bärgen skydda mot stor
men, där strömmen sakta rinner fram genom dalen, och sjön bakom udden
142
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
