Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGES HISTORIA FRÄN ÄLDSTA TID TILL VARA DAGAR.
(sid. 195), att Gustaf Adolf efter eröfringen af Stettin nödgades under
juli och augusti intaga en afvaktande ställning, lika gärna kunde
han hafva sagt, att konungen härunder utbredde sina vapen både i
väster och öster, till dess han afskurit fiendens hufvudställning vid
Gartz från så väl Kolberg i Hinter-Pomraern som Greifswald i Yor-
Pomraern. Och om också förf. ej anser diversionen mot Landsberg
om våren 1631 förtjänt af omnämnande, så anse vi dock bestämdt,
att något bort sägas om de svenska vapnens utbredning i norra Tysk
land samtidigt med att Gustaf Adolfs segertåg förde honom själf alt
längre mot söder. Om utrymmet medgåfve, skulle vi påpeka flera
dylika exempel.
Den tidens och rummets knapphet, som sannolikt tryckt förf. mot
slutet, kan ursäkta, att åtskilliga misstag insmugit sig. Så afvika
förfis måttbestämningar för Wallensteins läger vid Nurnberg från äldre
uppgifter så väl som från kartorna. Förf. uppger ock, att undsättnings
arméerna till Gustaf Adolf samlades den ena efter den andra i Nurnberg.
Hade han hunnit att läsa de intressanta handlingarna i Krigshistoriskt
Arkiv, som röra dessa märkliga operationer, hade han lätt sett, att de
kommo som en enda armée, efter att den 9 augusti hafva samman
stött hos Axel Oxenstjerna i Windsheim, äfvensom att Gustaf Horn
ej var med däribland. Förf. påstående, att Gustaf Adolf vid sitt sista
sammanträffande med Axel Oxenstjerna i Nurnberg gifvit denne i
uppdrag att författa den regeringsform, som sedan antogs 1634, strider
ju alldeles mot den välbekanta utsagan af Oxenstjerna själf, att han
fick uppdraget redan då han styrde Preussen, äfvensom att konungen
själf öfversett den i hufvuddragen.
Tyvärr saknas ej häller i det föregående åtskilliga mindre riktiga
uppgifter, som kunnat undvikas. Alt för okritiskt är att i våra dagar
upprepa en sådan genealogisk dikt som den, att Axel Oxenstjerna
var den 17:de af samma slägt, som son efter far suttit i riksrådet.
Ej ens en så dålig källa som Anreps Attartaflor berättigar till ett
dylikt grundlöst antagande. Det är vackert så, att 7 suttit där, son
efter far. S. 201 säger förf., att svenska hären i december 1630 bestod
af 40,000 man, och att den ej led någon nöd. Handlingarna tyckas
dock visa (Krigshist. Arkiv I. lxv), att af denna styrka voro 8,990
man sjuka och 3,342 ryttare utan hästar.—Något längre fram läsa vi,
att Tilly vid underrättelsen om Gartz’ och Greiffenhagens fall ilade
från Magdeburg till Frankfurt med 24,000 man. Af Wittichs grundliga
utredning finner man dock, att Tilly bröt upp före underrättelsen om
olyckan, att han bröt upp från Plalberstadt och ej från Magdeburg, dit
han aldrig hunnit, att han medförde endast 7,500 man och äfven efter
ankomsten till Frankfurt ej disponerade mer än 13,000. Förf.
låter (s. 220) ock Joh. Georg af Saxen vända sig till Gustaf Adolf,
först efter att Tilly framlagt sitt ultimatum. Plandlingarna visa, att
178
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
