Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM DEN SVENSK A FOLKV fSAN.
Af mera obestridligt hedniskt ursprung torde visorna om jättar,
dvärgar, hafstroll oeh andra naturmakter vara, ehuru det är svårt att
alltid uppvisa deras motsvarighet i den gamla literaturen, hvilket äfvcn
kan bero därpå, att de ej äro så specifikt nordiska som de sånger vi ofvan
framdragit, utan ofta äro gemensamma för alla folk.
Äfven andra gamla kväden än Hammarhämtningen återfinnas i folk
visan, och ett godt bevis på den ihärdighet, med hvilken man bevarat
fornsången, erbjuder visan om Herr Svedendal (så är namnet i Arwids
sons Fornsånger; hos Afzelius kallas han Hertig Silfverdal). Denna
dikt har dessutom den betydelsen, att den visar upp sambandet mellan två
af Eddans sånger: Grogaldr och Fjolsvinnsmal, hvilka i själfva verket
äro fragment af samma dikt, hvilken som helhet förekommer i folkvisan,
ehuru där visserligen i en senare formation. Grogaldr skildrar nämligen,
huru en son väcker upp sin moder ur grafven på det att hon med goda
galdrer (trollsånger) må utrusta honom till den besvärliga färden till den
utkorade mön. 1 Fjolsvinnsmal berättas, huru Svipdag kommer till möns
boning, där råkar i en gåtstrid med väktaren Fjolsvidr, hvilken slutligen
förklarar, att ingen annan än den för honom okände Svipdag skall sofva
på möns arm. Svipdag ger sig då tillkänna, bevisar tillfredsställande sin
identitet och mottages af sin väntande brud, hvilkens förtrollning då brytes.
Sammanhanget mellan dessa båda dikter framstår i folkvisan. Svedcndal
uppväcker äfven sin moder ur grafven för att få veta, hvar hans fästmö
befinner sig. Modern säger honom detta samt skänker honom dessutom
guld, en häst och ett svärd för resan, hvilka gåfvor här motsvara edda
sångens »goda galdrer». Sonen gifver sig i väg och möter en fäherde,
som efter något omsvep berättar, att en »jungfru i bur» väntar en okänd
.
riddare vid namn Svedendal. Hon är innesluten inom dörrar af järn
och vaktas af tolf björnar, Då Svedendal begifver sig till hennes borg,
öppnas dörrarne af sig själfva, björnarne göra honom ingen skada, och
jungfrun igenkänner härpå den väntade befriaren, hvilkens brud hon
sedan blifver.
Äterklangen af en annan eddasång ljuder äfven kvar i folkvisan om
»Sorgens makt». I det måhända skönaste kvädet i Eddan, den andra
sången om Helge Hundingsbane, förtäljes, huru Sigruns tärna en afton
går utanför den döde Helges hög och ser honom fida med många män.
Hon underättar Sigrun därom, hvilken hastar till sin döde make. Sedan
hon hälsat honom, frågar hon honom, hvarför hans hår är höljdt i rimfrost
och händerna kalla.
209
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
