Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MYTOLOGI OCH KLASSISK FORNKUNSKAP.
dessa i allmänhet blifvit utförda med hjälp af utländska clichéer, taga
vi för gifvet; i själfva verket återfinnas de flesta och bästa (äfven i
afbildningarna) i det Seemanska arbetet, stundom tydligare i detta,
stundom åter bättre utförda hos Bloch och Secher.
En i synnerhet för ungdomen väl beräknad åtgärd är den att låta
sagorna framträda i större rikedom och åskådlighet än förr, hvarmed
sammanhänger det flitiga anförandet af upplysande ställen hos Ho
meros och andra forntida skalder (efter goda öfversättningar).
Beträffande uppfattningen af myternas grund och väsentliga inne
håll, synas författarne i det hela hafva hållit en lycklig medelväg
emellan ytterligheter, i det att de af den natursymboliska förklaringen
upptagit så mycket, som låter rättfärdiga sig och öfverensstämmer med
forntidens åskådningssätt, men däremot gifvit fullt erkännande åt fan
tasiens verksamhet i afseende på utbildandet och ombildandet af före
ställningar, som otvifvelaktigt haft sin upprinnelse i människornas
uppfattning af vissa naturföreteelser. Om t. ex., såsom författarne
antaga, Herakles har varit symbolen af ljusets och solens kraft, som
öfvervinner naturens mörka makter, hvilket dock må lemnas därhän,
så är det uppenbart, hvilket ock hos författarne finnes antydt, att
denne ljusgud, tänkt såsom menniska, småningom antagit karakteren
af en dorisk nationalheros, hvilken man tillagt många för en sådan
passande egenskaper och bedrifter. Hufvudsaken är här, att man
icke drifver den symboliska uppfattningen in i enskildheter, såsom
så ofta sker hos åtskilliga allegoriälskande mytologer, efter hvilkas
framställning en stor del af mytologien endast skulle blifva en för
klädd meteorologi. Dylika förklaringar stå helt visst ingalunda högre
än det euhemeristiska åskådningssättet, enligt hvilket hela Olympen
blott skulle vara ett slags fantastiskt skildrad människoverld. Gent
emot sådana missuppfattningar framträder författarnes åskådning såsom
naturlig och berättigad. »Medens guddommene», heter det hos dera,
»fra først af havde været uadskillelig forbundne med de til grund
liggende naturfænomener, ere de efterhaanden bievne losrevne fra
denne sammenhæng, have mere og mere antaget rent menneskelige
former og omrids og ere paa mangfoldig vis traadt i forhold til
menneskelivet.» Att de härigenom skulle blifva ett slags mänsklig
idealverld, låg i sakens natur, ty dessa högre väsen, hvilka man före
ställer sig, vill man gärna smycka med alt hvad man själf betraktar
såsom bäst och härligast. Härmed kan jämföras Tegnérs framställ
ning af Valhall i sista sången af Frithiofs saga, där föreställningen
om Asarnes lif såsom »en förebild till raensklighetens lägre lif» i själfva
verket visar på Valhall såsom sammanfattningen af hvad människan
älskar att tänka sig högst. Småningom inkommer ock härigenom ett
etiskt moment i gudaverlden, om också ej alltid fullt rent fattadt.
Gudagestalterna blifva, som författarne anmärka, individualiteter med
249
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
