Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MYTOLOGI OCH KLASSISK FORNKUNSKAP.
mer eller mindre skarpt utpräglade drag, men de enskilda gudarne
sträfvar man helt naturligt att förbinda till familjer och grupper. Att
härvid lokala kulter, som gått öfver i hvarandra, samt åskådningar
tillhörande skilda perioder och stammar tagit form i olika gudaväsen,
låter lätt tänka sig. Emellertid synes trots all denna mångfald en
dunkel aning om en högre enhet hafva föresväfvat de gamla, åtmin
stone att döma efter flera yttranden hos skriftställarne.
Med full rätt betona författarne, att de episka dikterna bära spår
af den här angifna tendensen till gudaföreställningarnas antropomor
fisering, hvarför man måste taga hänsyn till spåren af en mer ur
sprunglig uppfattning, hvilka förekomma i lokala kultusformer och
religiösa legender. En god källa är i detta hänseende Pausanias’
bekanta verk. Hvad särskildt angår romarnes religiösa uppfattning,
är man i allmänhet böjd för att låta den helt och hållet fördunklas
af den grekiska. Sant är, att den senare småningom erhöll herravälde
i Rom och i sig upptog den äldre romersk-italiska, men af denna
finnas dock åtskilliga spår, hvilka blifvit noggrant efterspanade af
framstående forskare. I de nu utkomna fyra häftena har den ro
merska mytologien, för så vidt man kan begagna detta namn, icke
blifvit afhandlad. Det torde blifva i de väntade två häftena, som
framställningen häraf kommer att ske. Huru olika uppfattningen af
t. ex. Ares och Mars är, hvilken särskild praktisk betydelse den ur
sprunglige solguden Janus erhöll hos romarne ra. m., alt detta för
bigås af mången. I förra fallet synes Seeraanns framställning
ingalunda uttömmande. Denne låter för öfrigt de romerska gudage
stalterna framträda jämte motsvarande grekiska, såsom vanligen är
fallet i konsttekniken, hvilken brukar namnen om hvarandra och ta
lar om Jnno Ludovisi, Diana från Versailles, Zeus Otricoli m. m.
Då författarne i allmänhet bemödat sig om att återgifva det an
tika åskådningssättet och sägnerna, följer däraf, att den resonneraude
förklaringen spelar en mindre vigtig roll. Dock saknas icke spår af
sådan. Så har Proraetheus-sagan fått sin belysning, i det hela nöj
aktigt, om ock, efter planen, mera flyktigt.
Att ingå i detaljgranskning af det förtjänstfulla arbetet tillåter
oss ej utrymmet. En erinran skulle vi dock vilja göra, nämligen, att
det vid framställningen af sägnen om Amazonerna ej kunde hafva
varit ur vägen att omförmäla den ej osannolika uppfattning, enligt
hvilken Amazonerna varit tempeltjänarinnor åt krigsgudinnan Ma eller
Mene i Ihomana vid Sars och Iris (Kappadocien). I den syrisk
asiatiska kulten förekom nämligen ofta, att människorna sökte bilda
sig efter sin skyddsgiidoms tänkta väsen och natur.
Den skrift, med hvilken vi hittills sysselsatt oss, behandlar en
särskild sida af de fornklassiska folkens lif och verksamhet. Mång
sidigare är enligt sakens natur det andra här ofvan upptagna verket
250
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
