Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ESTETISKA FRÅGOR.
Kan hända består den misskredit, hvari konsten har råkat gent emot
allvarliga och tänkande människor just däri, att de egentligen ej känna
annat än lyx. De rike bland oss hafva länge endast känt den barbariska
sidan af saken om man undantager de få mecenater och kultiverade
stormän, som ju äfven vårt land har att uppvisa de hafva endast känt
den ytliga, prålande delen däraf. Man har köpt sig ett öfverflöd af så
kallade konstsaker, som man hvarken själf säg något vackert i eller hade
något behof af, och som man endast prydde sin boning med, därför att
det representerade en viss penningesumma. Man kom ’dervid nästan att
följa den grundsats, som en paradox herre en gång uttalade; »det sköna
skall icke vara vackert: det skall vara fult och dyrbart!» Och i konsten
är det som öfver alt: hvad som icke är uttryck för den personliga käns
lan, hvad man icke pryder sitt hem med, emedan det lyfter eller åtmin
stone uppfriskar sinnet, det är ett lån från andra, altså en halfhet och
en osanning.
Ehrensvärd yttrar träffande härom: »det är otroligt, huru en sak blir
vacker, då ögat röjer en sannfärdig orsak till alt», och strax därpå: »det
är otroligt, hvad en mångfaldig sammansättning till dolda behof är ful».
Denna oklara sammansättning af saker för dolda eller oftast inga
behof är just hvad som utgör lyx, alt detta öfverflödiga krimkrams,
som blott har det värdet att kosta pengar.
När en allvarlig, sannfärdig människa ser en rik mans hus på sådant
sätt utstyrdt med alla dessa tomma öfverflödighetsföremål, alla dessa onyt
tiga möbler och intetsägande dekorationer, då drar han däraf sin slutled
ning orh säger sig själf: »är detta den konstnjutning, som sä mänga
eftersträfva, dä må vi önska att befrias och befria våra barn frän sådant
onödvändigt påhäng».
Men man går ännu längre. Till och med de, för hvilka konsten
stält sina tempeldörrar på glänt, våga sig icke riktigt ditin. Där är en
farlig vorld, säga de. Att fördjupa sig i vackra målningar, sköna former,
rena linier, nå ja, det kan vara en stor glädje, men det är hedendom,
det är icke något medel att utveckla de högre själsegenskaperna och kan
aldrig ställas vid sidan af de lärdomar, som det skrifna eller talade ordet
bibringar: det ligger i konsten en fängslande makt, som i hög grad kan
missbrukas.
Ilvad detta påstående angår, att ordet långt mera uttrycker ett inne
håll än formen, sä är det en föreställning, som endast kommer däraf,
att vi vant våra öron bättre att höra än våra ögon att se. Hvem har
269
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
